Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 250 —
Sivert var en sträng gumma, som inte höll sig för god att
titta i hennes byrålådor, ocli altid hittade hon pä något nvtt.
En dag visste Elin ej, hvad hon skulle säga, ocli då
måste hon ut med språket-
Frun hade hittat en påse chokladpraliner.
- Jag har fått dem af herr Björling, sade Elin. Vill
frun smaka?
Men då blef den gamla frun med ens al varsam och
sade henne, att hon fick på inga vilkor taga emot sådant.
Och bon sade, att Gottfrid var ingen elak karl, men han
hade nog narrat Hickor förr. Ty det hade alla karlar gjort,
och dum vore den, som trodde på dem.
Och Elin hörde på hvad bon sade och teg. Men hon
trodde inte, att Gottfrid var sådan. Aldrig i verlden skulle
någon få henne att tro det. — —
Och sä gingo månaderna. Det blef töväder med blåst
ocli regn. Det gick hål på isen, och stora Hakar drefvo i
ilande fart utför Norrström, smälte eller hvirflades rundt och
jagades långt ut till hafs mellan de björkbevuxna öarna. l’å
gatorna var det moddigt, ocli vattnet forsade genom
rän-stenarna. Men uppe mellan husraderna glänste himmelen
varmt blå, och en ljum vind med löfte om sol och
sommarluft och fågelkvitter viftade smekande omkring stadsbornas
kinder och hviskade till de lyckliga, som kunde få komma
bort, att de skulle få börja lefva pà nytt ute i naturen, vid
granskog och hafsluft.
Men midt upp i löftena kom snön tillhaka. Kall och
hvit lade den sig öfver gator ocli tak Och människorna
drogo sig inomhus igen och sade till hvarandra att aldrig
mer tro på våren, som ändå aldrig i verlden kom, när den
lofvade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
