Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 252 —
Hon såg bort ocli mumlade:
— Ja, inte du, det förstås, men jag.
— Ja, men jag skall hjälpa dig i alla fall, och har
du fått lara dig något, så reder du dig mycket bättre än här.
Ett leende for öfver hennes anletsdrag:
— Du öfverger mig nog inte.
Han visste inte, hvad han skulle svara. Han tog
hennes hufvud mellan sina händer och klappade henne.
— Gå in nu, sade han. Och låt mig veta sedan, hur
det har gått.
Han sprang hastigt utför trapporna, och Elin gick
tillbaka in i köket.–
Det blef inte liten uppståndelse hos Siverts. Gubben
var förbittrad och svor på, att unga herrn skulle flytta från
och med månadens utgång, och att Hickan skulle bort samma
dag. Ty man kunde inte ha en sådan person i huset.
Men frun, som verkligen höll af Hickan, sade, att hon
hade varit aldeles för häftig i början, och att hon rakt inte
kunde stå till svars med att släppa den stackars flickan vind
för våg utan någon, som tog sig af henne.
Och följden blef alltså den, att herrn i huset gaf med
sig, och det beslöts, att Elin skulle få stanna. Men en
duktig uppsträckning skulle hon ha, och fick man bara en enda
gång till nys om någonting sådant, då var det också slut
med nåden, och hon skulle ur huset, så sant som han hette
Johan. Det var säkert det.
Fram på förmiddagen ropade frun på Elin att komma iu.
Elin kom hastigt, gick några steg framåt golfvet och
stannade. Hon visste, hvad som skulle komma, och kände
sig trotsig och ond.
— Vill frun något?
Den gamla såg på henne:
— Ja, det vet du alt mitt barn. Jag vill veta, hvad
det är, som har varit mellan dig och Gottfrid.
— Jaså, herrn har skvallrat, förstås.
— Elin, säg inte på det sättet. Du vet mycket väl, att
det inte är många, som nu skulle vara emot dig som jag. De
aha flesta skulle inte fråga dig om ett ord, utan bara låta dig gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
