- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
254

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 254 —

rakt åt fanders för dig, jag skulle inte så illa säga. Jag vet
så många flickor, som det gått illa för, ocli som börjat som du.

- I)et ska iute frun tro, att jag ska bli en så’n flicka
inte. Nej, aldrig.

— Nej, jag vill inte tro det åtminstone. För jag hade
hoppats, att jag en dag skulle få se dig riktigt bra gift med
en ordentlig arbetare, och att du skulle bli en lycklig och
duglig människa. Det är nog mer än en, som har sett på
dig. Inte sant?

— Jaa. Men . . .

— Nåå? Hvad menar du?

- Jag har aldrig kunnat med någon. Di har ett så
fånigt sätt, så.

— Hvad menar du med det? Att’ di inte har vackra
kläder och inte är så rena om händerna och inte kan tala
så vackert? Ilvasa?

Och den gamla frun talade länge. Hon talade om, hur
mycket de hade gjort för Elin, medan hon var där i huset,
om farorna, som en ensam flicka utsätter sig för, och hon
målade hennes tillkommande lif i så svarta färger, att Elin
plötsligt reste sig upp och sade:

— Ja, efter frun tror så illa om mig, så. . .

Och Elin stod fast vid sitt beslut, Hon skulle flytta
till lördagen.

Men då blef fru Sivert på alvar ond och had henne gå,
hvart hon ville.

— Men kommer du en gång i elände, så kom inte se’n
och bed mig om hjälp. För nu har jag sagt dig, hur det
går, och vill du inte tro mig, får du skylla dig själf,

Och därmed hade Elin gått ut. Vid middagen kom
hon inte in till bordet.–

Men på eftermiddagen gick den gamla frun in i köket.
Hon fann Elin sysselsatt med att sy fast en hvit remsa på
sin svarta klädning.

— Hvart ska du gå?

Elin höll ögonen envist fästade på sitt arbete. 1 en
låg, undertryckt ton, som hon fåfängt sträfvade att göra
naturlig, svarade hon:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free