Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om han ändå ej på något lättare sätt skulle kunna komma
ifrån hela saken.–
Det underligaste med Elin, både medan Gottfrid var
kvar, och sedan han på våren rest ur staden, var, att hon
aldrig kunde öfvertyga sig om, att det var sant, att hon
verkligen skulle få ett barn.
1 början var hon städse sjuk och retlig och hade de
aha besynnerligaste infall.
Hon fick en beständig lust efter apelsiner, som var
al-deles obetvinglig. Hon kunde gå in i kryddbodar och för
sin sista slant köpa ett par stycken, som hon åt, när ingen
såg det. Med feberhast svalde hon de saftiga bitarna.
Sent en afton fick hon ett plötsligt begär efter rotmos.
Hon brukade eljest icke äta rotmos, och tyckte inte ens, att
det var godt. Men nu kunde hon ej tänka på annat. Hon
hade ingen ro, och till sist frågade hon frun, som hon bodde
hos, om hon inte kunde skaffa henne det.
Den gamla tyckte, det var synd om henne, och förstod,
hur hon plågades af att icke få det. Hon skaffade rötter
och potatis och höll på till midt i natten med att laga rätten
i ordning.
Under tiden sof Elin. När klockan var half ett, var
det färdigt, och hon satte sig upp och åt med begärlighet.
Men hon kunde aldrig tro. att det verkligen var sant,
att hon skulle få ett barn. Att hon, Elin Söderström,
verkligen skulle hålla i sitt knä ett litet barn, som var hennes
eget. Det syntes henne så underligt och så långt borta.
Hon tänkte mycket på Gottfrid under sommaren. Han
skref också så sällan. Midt i natten kunde hon vakna och
nästan tycka, att han lifslefvande stod framför henne, och
om dagarna hände det ofta, att hon lät sitt arbete sjunka
ned i knät ocli satt långa stunder ocli drömde, att hon lutade
sig mot hans bröst och kysste hans läppar.
Och långsamt och enformigt gick sommaren, den trista
sommaren i stadens hetta och kvalm.–
Gottfrid var borta från Stockholm under sommaren.
Under den sista månaden skref han blott en gång till Elin,
och när han kom tillbaka, var ban betydligt förändrad. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
