Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 261 —
och tillbaka igen, både rutorna aldeles täckta med imma,
och spårvagnsklockan fick ett skarpt och ödsligt ljud.
De veko af på en af Humlegårdens gångar och gingo
tysta fram och tillbaka på den fuktiga sanden. Alt ibland
gick en enstaka vandrare förbi dem och försvann i dunklet.
Klockan slog tre kvart på tio i Ladugårdslands kyrka.
De togo vägen nedåt Norrmalmstorg och gingo snabbt utmed
Kungsträdgården fram mot dramatiska teatern.
Där var mera folk i rörelse. Ensamma herrar och
herrar i större sällskap, bullersamma och rökande, som stannade
och sågo efter de två ensamma flickorna. Damer i långa
kappor och hattar med vajande plymer eller i tätt åtsittande
korta vinterkappor, ensamma eller två och två, som skrattade,
när de gingo förbi, eller tillkastade dem grofva ord.
Det var tomt utanför teatern, spektaklet var icke slut
än. De måste vänta utanför, och de gingo fram och åter,
så långa slag de vågade, fram och tillbaka på trottoaren,
ängsliga och tysta, utan att våga se åt sidorna eller bakom sig.
En herre närmade sig och tog af sig hatten.
— Hvart ska ni gå, små flickor’?
Med snabba steg ilade de förbi och kommo anfådda
tillbaka till teatern, just som dörrarna i förstugan började
smälla upp och igen, och människorna strömmade ut.
De stodo stilla på trottoaren och mönstrade alla
förbigående. De blefvo knuffade ned på gatan, man stod stilla
och såg efter dem, men Elin märkte intet, kände intet. Hou
bara stirrade på alla, som gingo förbi, om det inte var
Gottfrid, till dess hon väcktes igen af en röst som frågade: »Hvem
väntar lilla fröken på?»
Hon spratt till och tog väninnan under armen. Det
var tomt framför dem på trottoaren, den sista vagnen rullade
hastigt bort. Det kom ingen mer.
Väninnan drog henne med sig, och de gingo hastigt bort
till Operan. Samma väntan, samma ängslan och samma resultat.
De gingo förbi mindre teatern och bort till nya, och
när ingen kom där häller smögo de sig tysta och uppskrämda
omkring utanför kaféerna, vid Berns, Blanchs och
Operakaféet, midt ibland alt det herr och fruntimmersslödder, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
