Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2(i!> —
hade hon gråtit tyst för sig själf, till dess lion nästan tyckte,
att det hade skett, och spratt upp ur sina fantasier vid
moderns röst, som bad henne se efter, om de hade ved inne
till morgondagen.
Hon mindes, hur hon en dag slagit sönder ett glas,
och modern hade bannat henne. Hon såg med nästan
halluci-nationsartad tydlighet glasbitarna framför sig, och hur hon
böjde sig ned för att plocka upp dem, medan modem sade
till henne att akta sig, så att hon icke skar sig i fingrarna.
Och när hon kom hem och gick uppför trapporna, såg
hon modern framför sig lifslefvande, men hon kunde icke
få klart för sig, om hon såg glad eller ledsen ut. Och hon
började tänka efter, hvad hon skulle säga henne, och medan
hon tog af sig kappan, for det som ett stygn igenom henne,
när hon tänkte på, att nu kunde modern komma hvilket
ögonblick som hälst.
Hon gick fram till fönstret och såg ut. Hon lyssnade
efter steg i trappan. Det tog i en dörr i den nedre
förstugan, och Elin ryckte häftigt till.
Fram och tillbaka gick hon. Iion kunde inte få någon
ro. Så märkte hon, att hon var våt om fötterna, och satte
sig ned på golfvet för att komma åt att lösa af sig kängorna.
Hon hörde steg utanför i korridoren och spratt till igen.
Hon darrade, så att hon ej kunde resa sig upp.
Då hörde hon systerns röst:
- Nu ska inte mamma bli ledsen, när mamma
får-se Elin.
1 detsamma öppnades dörren, och modern kom in. Elin
kände, hur hennes kinder brände och hon kunde ej lyfta
upp sina ögon, fast hon visste, att modern stod stilla och
säg på henne.
Så hörde hon ett buller som skrapandet af en stol och
såg upp. Modern satt nere vid dörren med ansigtet i
händerna och grät våldsamt, men icke ett ord kom öfver
hennes läppar.
Elin kände, hur hennes egna tårar runnö, men hon
visste icke klart, hvad som hade händt, förrän hon hörde
moderns röst, afbruten af snyftningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
