Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var blek och affallen efter sjukdomen, bröstet hade
sjunkit ihop, armarna voro magra och kantiga, och det var
mörka ränder under ögonen. Men det frågade hon inte efter.
Hon var icke så mån om att vara vacker nu längre. Hon
tänkte bara på, hur hon skulle få behålla gossen, som nu
sof så lugnt med kinden mot den mjuka kudden.
Hon stod en lång stund och såg på honom. Mössan,
som omslöt det kala lilla hufvudet, var dragen långt fram
i pannan, så att den nästan rörde vid de glesa, ljusa
ögonbrynen, han andades jämt, de små mjuka läpparna rörde
sig i sömnen, ocli den ena handen låg domnad på täcket.
Hvilka små fingrar han hade. Naglarna voro
genomskinliga. Hon lutade sig fram öfver honom och säg på, hur
det ryckte i ögonlocken och lät honom andas på sin kind.
Hon kysste honom varsamt på pannan, det kom ett leende
på hennes läppar, medan ögonen glänste.
Och när hon gått till sängs, såg hon ännu en gång
upp och nickade åt barnet, sedan lion dragit vaggan så nära
intill sig, att bon för att nå den endast behöfde räcka ut handen.
— Sof du liten. Du ska inte behöfva komma bort ifrån
din mamma.–
Morgonen därpå steg Elin upp i god tid och städade
i rummet, Hon gjorde i ordning soffan, sopade golfvet,
torkade af dammet från möblerna och småsakerna på byrån
och lade ved i kakelugnen. Gottfrid hade lofvat att komma
och hälsa på gossen, som ban inte sett ännu. De skulle
göra upp tillsammans, liur de skulle ställa med gossen, ocli
ti c k ban bara se barnet, tänkte Elin, så kunde ban inte
nännas att taga honom ifrån henne. Det hoppades hon
säkert, men hon kände sig ändå beklämd, när hon satt och
trampade symaskinen och väntade på, att ban skulle komma.
Plötsligt spratt hon upp. Ilon hade inte hört honom
gå i förstugan utanför, ocli han hade öppnat dörren utan
att knacka på.
Han tog af sig ytterkläderna och gick litet tafatt fram
mot vaggan. När han fick se Elin, stannade ban ett
ögonblick. i det han tog henne i hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
