Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad du ser blek ut, sade ban.
Hon drog honom fram till gossen, som låg vaken ocb
med sina små vidöppna ögon stirrade på den främmande.
— Ser du, han skriker inte, sade bon och smög sig
intill honom. Han är inte rädd för dig.
Och hon tog upp gossen ocb höll honom blygt fram
emot fadern.
Han kände sig plötsligt varm om hjärtat, och medan
ban tog af sig pincenezen, som blifvit immig af värmen i
rummet, tog ban en af gossens händer och kysste hans fingrar.
— Ar han inte stor och duktig? sade Elin.
En lätt rodnad kom och gick på hennes kinder, och
bon rörde sig nervöst, under det hon språkade med den lille
och vände på honom för att riktigt visa honom från alla sidor.
Gottfrid erfor en plågsam känsla af obehag. Han hade
inte tänkt så mycket på gossen. Det var belt andra tankar,
som genom sin massa och sin tyngd hade undanträngt
faders-känslan. Det var belt andra saker, lian velat säga henne,
än smekord, och han kände sig illa till mods. Han visste
ej, hur han nu skulle kunna komma fram med, hvad som
dock måste sägas. Det kunde skjutas upp, och han kunde
gå, som han hade kommit. Men då blef det ändå värre
nästa gång. Han beslöt att hugga sönder knuten med ens.
Och i det han satte sig i soffan ett stycke ifrån henne,
sade han:
Nå, hur snart bar du tänkt att gå bort med honom?
Hon darrade häftigt, lade varsamt ned barnet i vaggan
och stälde sig framför den, som ville hon skydda honom.
— Jag tänker inte gå bort med honom, sade hon sakta.
Det ryckte till i honom, men han beherskade sig.
— Jag har lofvat dig att betala fyra hundra kronor
för honom i ett för alt, sade han, och dem har jag med
mig här. Jag kan inte betala mer, och jag vill inte ge dig
mer. Jag bar gifvit dig nog mycket ändå. Men det vill
jag betala nu, så är jag af med honom en gång för alla.
Kan du inte ge det åt mig i stället, sade hon skyggt.
Jag ska aldrig nå’nsin. . .
Gernandts Folkbibliotek. I. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
