- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
275

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En stund därefter gick Gottfrid, och frågan uppsköts.

De närmaste veckorna lefde Elin i en oafbruten ångest,
och uppgjorde alla möjliga förslag för att få behålla gossen.
Men det var henne omöjligt att öfvertala Gottfrid. Han
upprepade bara, att det var det enda sätt, som gjorde honom
trygg för efterräkningar. Till sist föreslog han henne, att
hon själf kunde få amma in gossen, som det heter. Hon
skulle anmäla sig som amma och under åtta månader amma
två barn, först sitt eget och till en del ett främmande, sedan
på samma sätt sköta två främmande, så fick barnet komma
in utan någon afgift, och hon kunde själf få behålla
inlös-ningsafgiften.

Hon hörde på honom tyst en stund. Ilon förstod, att
nu var striden förklarad, och hon måste hålla ut tum för
tum, om hon skulle vinna seger.

Och det tror du, jag står ut med, sade hon slutligen.

- A prat, sade han. Det är väl inte värre för dig
än för andra.

Värre för henne än för andra? Nej, det var det inte,
förstås. Elin tänkte och tänkte öfver saken, och hon kom
till den slutsatsen, att, om hon antog förslaget, skulle hon
åtminstone få behålla gossen den första tiden, och sedan
blefve det väl altid någon råd.

Hon klädde sig en morgon och gick till barnhuset,
ringde på en klocka ocli had att få tala vid föreståndarinnan.
Hon visades in i ett väntrum, och efter en stund inträdde en
medelålders dam.

Hon såg förvånad på den unga Hickan med det
barnsliga utseende ocli frågade sträft: Hvad vill ni?

Elin såg skyggt upp.

•Jag tänkte anmäla mig som amma.

Föreståndarinnan slog ut med handen.

— Vi vill inte ha några fröknar här, ska’ jag säga,
med hatt och granlåter, utan vi vill ha enkla tarfliga landtflickor.

Elin kände, hur blodet steg henne åt hufvudet.

— Jag är ingen fröken, sade hon. Och för att jag
liar hatt på hufvudet, så kan jag nog vara tarflig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free