Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 288 —
Ocli det är förbannelse. En utsökt, långsamt tärande,
ra fii nerad förbann el se.
Det dröjde emellertid ej många dagar, förrän Fredrik
kom igen. Han satt altid kvar länge, altid talade ban om
sin kärlek till Elin, och det hjälpte ej, att lion afvisade
honom och bad honom tänka på sin hustru och sina barn.
Han kom ständigt tillbaka till samma ämne, ocli ständigt
uppehöll han sig längre därvid, och för hvar dag, som gick,
blef ban alt underligare.
För att fä någon anledning att komma där oftare,
erbjöd ban sig att tapetsera 0111 rummet åt henne. Det såg
så illa ut, påstod han.
Men han gjorde icke mycket vid arbetet. Han satt
långa stunder tyst, försänkt i drömmar, och det kom något
hemskt och dystert i hans ansigte, som gjorde Elin rädd för
att vara ensam med honom.
När han då till sist började tala, var det altid samma
sak, ban vände tillbaka till, och samma tankar, som ban
upprepade.
En afton — det var i ()ktober kom ban senare än
vanligt, Hilma hade redan kommit hem från sitt arbete och
satt vid lampan och hjälpte Elin med hennes sömnad.
Han var ovanligt blek, genast när han kom in, och
hade ett underligt frånvarande uttryck, som om han tänkte
på något,
Elin var glad, att hon ej var ensam med honom.
Han hade klistrat fast en våd af tapeten, när lian
plötsligt frågade om Elin inte ville gå ined honom ut och
gå ett slag. Det var så länge sedan.
- Nej det var omöjligt. Hon hade inte tid. Hon
fick lof att få färdig den här våden på klädningen.
Men han var enträgen. — Det var så vackert
månsken också.
Elin var villrådig en stund, men bestämde sig
slutligen för att följa med. På en liten stund åtminstone.
De gingo ned åt slussen. Saltsjön låg glittrande i det
gula månljuset, och långt borta skymtade stränder och öar
fram i dimmiga fantastiska konturer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
