Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 293 —
Om de skulle fara med spårvagnen till Djurgården?
Det gick snart. På en timma eller något kunde de vara tillbaka.
Elin kände sig ängslig, när de kommit upp i
spårvagnen. Han hade varit så besynnerlig bela tiden, så fåordig,
och hans ögon lyste så märkvärdigt. Hon såg det tydligt
nu vid ljusskenet.
De bytte 0111 vagn vid Norrmalmstorg och stego ur vid
Djurgårdsbron. Så togo de vägen utmed viken, som lyste i
månens glans, medan björkarna otydligt skimrande aftecknade
sig i djupet, och de fuktiga bladen, som täckande lagt sig
öfver vägen, prasslade under deras fötter.
Hela marken var öfverkorsad af trädens mörka skuggor
med glimmande hvitt emellan.
Vid en liten brygga stannade han. En båt låg där,
lätt fastbunden i en järnring.
— Ska vi ro ett litet tag? sade han.
Hans röst skälfde och lian såg icke på Elin.
Hon kände sig rädd på nytt. En oförklarlig
beklämmande ångest grej) henne.
— Nej, sade hon, och hennes röst lät, som 0111 hon
andats med svårighet, Nej, tänk 0111 någon skulle få se oss.
Hvad skulle di säga? Det går inte an.
Han bad henne flere gånger, och åter kände hon en
ångest, som om något ondt hotade henne. Ilon vågade icke
säga nej häller.
De stego i båten och rodde ett litet stycke ifrån land.
Rundt omkring låg viken lugn och månbelyst, begränsad
af de halfskumma stränderna, och långt borta åt staden till
ringde spårvagnsklockaii.
Fredrik släppte årorna och satte sig bredvid Elin. Hon
var som förlamad och gaf honom tigande plats på brädet
bredvid sig.
Han tog upp ur fickan en näsduk, som han band fast
i knapphålet på sin röck. Därpå knäppte han upp hennes
kappa och knot med ett par starka knutar fast ändarne i
hennes knapphål.
Elin försökte att skratta.
— Hvad tar du dig till? sade hon.
Gernandts Folkbibliotek. I. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
