Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hördes steg ute i korridoren, och en dörr öppnades.
Elin gick fram till karlen och skakade på honom.
— Fredrik, hör du inte? Det kommer någon.
Han såg på henne, och det kom en glimt af
medvetande i hans ögon. Hon såg det, och i ångest ropade hon
igen. Hör du inte? Det kommer någon.
Han reste sig slött upp. Elin sprang efter hans hatt
och satte den på honom.
Därpå öppnade hon dörren ocli nästan skuffade honom
ut genom den, medan i det samma en karlröst ur mörkret
frågade:
— Hvad är det för ett förbannadt lif midt i natten?
— Herre Gud, han är full, och han vill inte gå sin
väg. Var snäll och hjälp oss, så att vi blir af med honom.
Elin stängde dörren och lyssnade ängsligt. Hon hörde
några häftiga, skrapande steg och ljudet af de två, som
gingo utför trappan. Så kom den andre upp igen och gick
in till sig.
Men dagen därpå kom Elin öfverens med sin
rumskamrat, att det här måste ha ett slut.
Hon hade aldrig varit lastad vid Fredrik. Hon liade
låtit honom gå och komma, därför att liou inte visste,
lim-hon skulle bli af med honom, därför att hon var rädd för
honom, kanske också för att hon ändå tyckte, det var bra,
att han hjälpte henne tapetsera. Men nu fick det ändå lof
att ha ett slut.
Och sedan de talat en stund om saken, tog Elin på
sig kappan, gick direkt till Fredriks svärmor, som hon kände
litet, och omtalade bela saken från början till slut.
— För jag vill inte, att ni ska’ tro något illa om mig
för hans skull, sade hon. Jag rår inte för, att det är,
som det är.
På aftonen var Elin ängslig, att han skulle komma,
och hon hade bedt väninnan att komma hem tidigt. Men
det hördes ingen af.
På morgonen, just som Hilma hade gått, knackade det
på dörren. Det var Fredrik.
Han steg in utan att hälsa och stannade midt på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
