Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 296 —
— Jo, det är tacken, utbrast lian.
- Tacken? sade Elin förargad, tacken? Jag undrar
just, hvad det är, jag ska’ tacka dig för. Att du hängt
efter mig, som om du varit galen, och hållit på att ta’ lifvet
af mig, och varit här midt i natten och ställt till ett
spektakel, så att det hördes öfver hela huset. Tacken? Jag
orkar inte höra så’nt där en gång.
— Hör du, Elin — han såg henne rakt i ansigtet —
har jag nå’nsin velat dig annat än väl. Att jag var full nu,
här om kvällen, det kan du väl förlåta mig. Och den där
andra kvällen, den har jag nog tänkt på själf. Men jag har
grundat ut, att det var bara, för att jag håller dig så kär,
som jag altid har gjort, och för att jag inte kan tåla, hvarken
att du har nå’n annan, eller att jag själf ska’ ha en annan
hustru än dig. Men du kan väl inte säga annat, än att jag
altid har velat dig väl, och nu har jag ju gått här och
arbetat för att göra det trefligt för dig, och så ställer du till på
det där viset för mig. Det var ett lif där hemma, som 0111
jag hade gjort nå’n riktig ogärning, och nu får jag aldrig
fred för kvinfolkena efter det här inte.
— Jag liar inte bedt dig hjälpa mig med nå’nting.
Ilan stampade i golfvet af förbittring.
— Tag hit verktygena.
— Ja bevars.
Elin gick efter dem och gaf honom dem. Han
samlade ihop dem och gick mot dörren. Men där stannade han,
och det koin ett underligt svärmiskt och vekt uttryck i hans
ansigte. Han skakade på hufvudet och förde handen öfver
ögonen, som 0111 ban velat, väcka sig själf ur en ohygglig dröm.
Nej, jag kan inte gå ifrån dig på det här sättet,
sade han. För jag har ändå hållit så mycket af dig.
— Börja nu inte på med det där igen, afbröt hon
honom otåligt.
— Nej, jag ska’ inte det. — Han hade med ens
blifvit stilla och medgörlig som ett lain. — Men jag kan ändå
inte låta bli att tänka på, hur det kunde ha varit, om jag
inte hade varit gift. Jag skulle ha tagit dig ändå. Och om
du hade hört på mig ifrån början, så hade du aldrig. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
