- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
306

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 306 —

Resten hörde inte Petter. Men det han hade hört, hade
redan gjort honom fundersam. Att Klara hade haft sina
fästmän, det behöfde ban inte misstänka, för det visste han.
Men ban trodde inte, att någon af dem skulle gifta sig med
henne. Ty Klara hade haft väl många fästmän, och då kunna
karlarne nog vara kärvänliga, men de gifta sig inte. Petter
visste egentligen inte, hvarför det var på det viset. Men att
det var så, det visste ban. Honom gjorde det detsamma,
hur många Klara hade varit fästmö åt, bara han fick ha
henne för sig efteråt. Därför började han fundera på, om
det ändå inte skulle kunna vara möjligt, att han fick Klara
till sist. Och ban föresatte sig till en början, att ban skulle
arbeta som en karl, när han gjorde dagsvärken, så kunde
det kanske hända, att patron, om det bar till, rent af betrodde
honom ett torp i framtiden.

Emellertid gick ban ned till brunnen, när det började
kvällas, och satte sig på karet, väntande på, att Klara skulle
komma. Det dröjde häller inte länge, förrän ban hörde
hennes steg i spånorna och gnisslingen af handtaget, när
ämbaret svängde tomt. Men när Klara kom fram förbi
knuten, gick han inte fram för att hjälpa henne som vanligt,
utan ban satt kvar på karet och såg stint på henne med
sitt ena öga.

— Goddag, hälsade Klara. Ska’ ban inte komma och
hjälpa mig?

Petter försökte att se så illmarig ut, ban kunde, och
svarade:

— Jo, men jag vill ha något annat först.

- Hvad vill han då ha för en dans? svarade Klara,
hvilken aldrig hade betraktat Petter som en af de vanliga
pojkarna.

— Jo, svarade Petter och reste sig, Klara får alt ge
mig en kyss först. Något för något.

■— Jag tror, ban är galen, svarade Klara och skrattade,
så att det skar i Petter. Hvem tror han, vill kyssa honom V

Och i det hon sprang fram bortom knuten, ropade hon
med full hals:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free