Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 313 —
hvad som inte kom fram i dag, kunde mycket väl därför
bli sagdt i morgon, och han visste alldeles säkert, att när
folk talade om honom, så kallade de honom alltid för Petter
med ögat.
När ban nu kom fram till logdörren, så var dansen
redan börjad. Det var bara några par af de vanaste, som
svängde på golfvet, iuspektorn, rättarn och kusken med hvar
sin flicka och så ett par af de säkraste drängarna, som visste
med sig, att de altid brukade få beröm för sin dans.
Ty patron och hennes nåd, informatorn på herrgården
och alla barnen hade kommit ned för att se på dansen. De
sutto på stolar inne i ett hörn af logen och tittade på,
pratade med somliga och uppmanade andra att dansa. Men
de flesta höllo sig tillbaka och väntade, till dess herrskapet
hade gått. och det blef mera luft i luckan.
Petter beslöt, att han också skulle vänta, till dess att
det blef flere, som dansade, så att ingen behöfde se på
honom. Men då skulle ban dansa med Klara, och sedan skulle
ban försöka att få henne ut en stund på backen, så att han
kunde få tala med henne, medan de hvilade sig.
Klara var ibland de få, som dansade. Hennes ljusa
hår hängde ostyrigt ned öfver hennes svettiga ansigte, hon
slöt sig nära intill den hon dansade med, och säg hela tiden
på sina fötter, medan ett leende af välbehag hvilade öfver
hennes ansigte.
Iion tycker väl om honom också, tänkte Petter ocli
suckade.
Det var en liten satt bonddräng som kommit på besök
från grannsocknen. Han hade mössan på nacken och höll
armen i sidan, medan han dansade. Ett stubbigt skägg
täckte lians ansigte, mumien sköt han ut, och ögonen
blickade framåt med aldrig tröttnande alvar.
— Det dröjer nog, innan jag får ha Klara för mig
själf, tänkte Petter. I kväll blir det nog inte något vidare
mellan henne och mig. Och blir det råd för en enda liten
dans, så mer blir det inte. Men hon rår nog inte för det,
tänkte han vidare. Hon har aldrig lofvat mig något, så jag
Gernandt» Folkbibliotek. 1. 4(J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
