Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 315 —
Men han tänkte i alla fall, att den dagen kanske kunde
komma en gång. Och då beslöt han, att han skulle hålla
sig framme. Han var ju så ung, så han kunde gärna vänta.
Och Klara behöfde inte bli så fasligt gammal hon häller.
Men kvinnan var nog underlig, och det var säkert inte Klara,
som var ensam om det. Det var bara Petter, som för sin
del inte brukade tänka på de andra.
Emellertid gick dans efter dans. Det var vals och
polka, scottish och bondpolska. Hennes nåd dansade själf
ett par hvarf med rättaren, och informatorn hade kastat sig
in i dansen och svängde om med den ena flickan efter den
andra. Men Klara dansade hela tiden med den korta
bonddrängen, som sköt ut med mun och höll handen i sidan.
Hon såg ned på fötterna, hufvudduken hade glidit ned
omkring halsen, och hon log bela tiden med ett uttryck, som
göt eld i Petters tröga blod, när ban såg det. Han begrep
inte, hur hon kunde le på det sättet, så att alla sågo det.
Inte var det väl vardt att tala om för hela världen, att hon
blifvit galen i den där drängen, som hon aldrig sett åt förr.
Och Petter tyckte, att hvarenda människa skulle bemärka
henne, just så som han gjorde det
Med ens blef det en förfärlig trängsel, och dansen
stannade. Herrskapet hade börjat att säga ajö och närmade sig
dörren. Men efter gammal god sed skulle folket hissa
husbondfolket till tack för rolighet och välfägnaden, som bjöds
ute på backen. En stol skaffades fram. Patronen sattes på
stolen och lj-ftes högt upp under ljudliga hurrarop. Sedan
kom turen till hennes nåd. Efter henne sattes alla barnen
den ena efter den andra upp på stolen, och till sist hissades
också informatorn, lor att ingen orättvisa skulle bli begången.
Och genom trängseln al’ alla dessa karlar och kvinnor, som
svängde med hattarna, nego och hurrade, försvann herrskapet
och promenerade långsamt tillbaka till herrgården i den stilla
sommarkvällen.
På logen blef det tyst för en stund, och nian hvilade
sig i känslan af, att nu först skulle det riktigt begynna. Men
så strök spelman till med ett tag öfver alla fvra strängarna,
handklaveret satte i med sitt gälla, omelodiska lockande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
