- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
316

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 316 —

i en vild röra trängdes på golfvet alla dessa par, som hållit
sig tillbaka, bredvid dem, hvilka förut dansat som på parad
och nu ville ta igen skadan.

I trängseln hade Petter fått syn på Klara, som blifvit
skild från sin kavaljer, och ensam ’Stod utanför dörrn och
Häktade sitt upphettade ansigte med en hvit bomullsnäsduk.
Med hufvudet på sned för att kunna se bättre med det
riktiga ögat, armbågade han sig fram, trängde sig emellan de
dansande paren och kom ut i det fria. Där gick han genast
fram till Klara och hälsade.

Hon såg på honom och skrattade som hon alltid
brukade. Men Petter tyckte inte så bra om skrattet som vanligt.

- Det var fasligt, hvad han liar gjort sig fin, sade lion.

— -Jag tänkte få dansa med dig, sade han. Han
brukade eljest undvika att dua henne.

Klara märkte det, och van som hon var att leka med
manfolken, duade hon honom genast tillbaka.

— Inte behöfde du väl göra dig så lin för det, sade hon.

Petter kände sig med ens så rak, som om ban hade

dansat med henne bela kvällen.

Kom nu, sade han och försökte att ta henne om lifvet,

Men i detsamma kom den andre, som bela tiden hade
dansat med Klara. Han hade fått sig en sup af kusken,
och ögonen blinkade under håret, som fallit honom i pannan.

Klara ska dansa med mig, sade han och sköt
undan Petter.

Men Petter var inte hågad att ge tapt, utan han höll
kvar Klara om lifvet och försökte draga henne ifrån den
andre, som också hade tagit sitt tag.

— Jag har bjudit opp henne först, inenade Petter. Ocli
hans sneda öga tittade upp emot logväggen.

— Har du? sade den andre. Jag har bjudet upp henne
för hela kvällen. Ocli Hickan är min.

— Är bon din? sade Petter högröstadt och lyfte armen
för att slå till.

Man hade börjat betrakta rivalerna, några amatörer af
tvekamp stälde sig omkring dem, och Klara, som icke tyckte
oin att det skulle 1 > 1 i slagsmål om hennes person, beslöt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free