Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 323 —
Det var mig en fan att se ut.
Petter tyckte, att han kunde sjunka genom jorden.
Men doktorn bara såg på honom med en mönstrande min
och yttrade kallt och likgiltigt :
— Kasserad.
Petter stod kvar och glodde i olika synvinklar. Han
förstod inte, hvad som menades med att vara kasserad, och
ban väcktes ur sina funderingar af länsman, som ropade:
— Adjö med dig, min gosse. Hör du inte, att
doktorn säger, att du slipper exercisen. Gå hem och var glad.
Stig upp om rnornarna och öfva dig, så kanske du lär dig
att titta rätt till en annan gång.
Petter gick sin väg, medan ban hörde, hur skrattet
genljöd omkring honom. Och då han inte var angelägen om
sälskap, beslöt han att gå ensam hem, efter han ändå var
den enda på gården, som hade blifvit kasserad. Ty nu
visste han, hvad det var.
Men han tyckte ändå, det var underligt, att ingen hade
frågat mer efter hans öga. Det var aldeles, som om det inte
anginge nå’n människa. Helt lugnt, utan att bry sig om
honom, utan att så mycket som se förvånad ut, hade
doktorn affärdat honom. Och ban kunde gå, hvart ban ville,
med sina olika ögon.
Men en sak var han glad öfver. Och det var, att han
sluppit att bli kock. Ty hade han det blifvit, så anade han,
att ban hade fått höra talas om det där ögat igen, mer än
hvad ban tyckte var roligt.
Den sommaren gick emellertid Petter omkring och kände
sig ledsen. Så länge han hade haft Klara att tänka på,
hade det ändå varit något. Men nu hade ban bara sig själf
och torpet, som låg honom i tankarna. Och utkomsten kan
nog vara bra, tyckte Petter. Men är den inte dess bättre,
så är det inte roligt att vara ensam 0111 den häller. Och i
alla Fall är det nog trefligare att vara två.
Klara hade gått och stält det illa för sig igen. Om
det hade händt med den där drängen, som sköt ut mun, när
ban dansade, eller om det var med någon annan, det visste
inte I ’etter. Och det kunde för rasten göra honom detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
