- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
332

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 332 —

på den frågan, som lian kunde tänka sig. Hon började bli
besvärlig, och patronen hade erfarenhet af dylika historier.

— Du vet väl, att det blir ett torp ledigt till våren?
sade ban till sist.

— Jo, det visste Petter.

— Och du vill hällre ta ett. torp än bli statare?

— Se, ska jag bo i statbyggnaden, får jag aldrig ha
henne i fred, menade Petter.

Patronen funderade en stund till, och sade sedan:

— Du ska få svar om ett par dagar.

Petter fubblade med mössan, tittade i nordvest, bockade
sig och gick sin väg, så lycklig, som om ban redan hade
fått torpet.

Ett par dagar därefter frågade patronen Petter om han
höll fast vid sin anhållan.

— Jo, mente Petter. Nu skulle ban nog inte ångra sig.

Och så fick han löfte om torpet.

Det blef en uppståndelse i statbyggnaden, när det blef
bekant, att Petter skulle gifta sig med rättarns Klara.
Kvinnorna beskärmade sig, karlarne skrattade, och alla voro de
ense om, att den, som hade två riktiga ögon i skallen skulle
aldrig burit sig åt på det viset.

Allra värst var Petters far. Han skrek och domderade
och höll långa tal för alla, som vill höra honom. Klara
kallade han för allt möjligt, som nå’n människa kan hitta
på. Och mötte han henne på gården, så var det knappt,
att han hälsade på henne.

Men Petter lät dem hållas. Nu gjorde det honom
detsamma, om de skälde på Klara, nu när ban ändå visste, att
han skulle få henne. Och ban plockade fram några sedlar,
som han hade liggande på kistbottnen. Nu behöfde ban
pluringarna. Torpet skulle bli ledigt till våren, och till
våren skulle lian och Klara gifta sig och flytta dit.

Men under bela vintern gick Petter där borta vid torpet
och arbetade och stälde, så att det skulle bli riktigt fint,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free