Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 335 —
lian hade diir att göra. Och Klara hade ofta sina ärenden
neråt herrgården, då Petter tyckte i att hon blef borta längre,
än hon kunde behöfva.
Men det sa’ han aldrig något om, utan tröstade sig så
godt ban kunde, med sitt gamla vanliga, att den ena män.
niskan är si och den andra så. Och det kan ingen göra
något vid den saken. Bara en gång hade han sagt något
åt henne, och det var, när Klara kom hem en gång och
var vid dåligt lynne. Då snäste hon Petter och sade åt
honom, att han tittade i nordvest.
Men då höll Petter ord. Han tog kvastkäppen och
randade om henne, så länge han orkade, så att hon skrek,
och barnen började skrika, och han själf kände, hur
svettdropparna perlade utför pannan. Sedan dess sade Klara
aldrig om det ordet, och alt annat förlät henne Petter.
Men ingen kan bo så långt borta i skogen, att inte
folk får något att prata om. Och i statbygningen gick det
mycket tal om Klara, och en del var nog också sant.
Det grämde Petters far, och fast ban var gammal, och
sonen nu var gift och skötte sig själf, så tog gubben en
söndag mod till sig och gick upp till torpet för att tala
förstånd vid sonen.
Men när Petter märkte, hvartåt det lutade, blef ban
mörk, så att gubben så när hade kommit af sig. Men ban
höll på i alla fall och talade om för Petter, hvad folk sade
om Klara.
De sutto på hvar sin sida om bordet inne i stugan,
och när fadern väl börjat, lät Petter honom tala till punkt.
Men då såg ban stint på gubben och slog näfven i bordet:
- Det där skulle 1 inte lia lagt er i, far, sade han
Det där vet jag altihop, och det är min sak. Om jag ville
ha Klara, fast hon hade två barn med andra, så är det min
sak. Om jag vill ha henne ändå, fast jag vet, att jag aldrig
får ha henne i fred, så är det också min sak. När
människan får det hon önskar, så är hon nöjd. Det har jag
fått, när jag fick Klara, Och om hon gör aldrig det, så är
jag nöjd ändå, så länge jag i alla fall har henne. Kom
ihåg det, far. Och hälsa dem det där hemma, är I snäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
