- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
342

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 342 —

armen. Men i blinken fattade en stark band bakifrån hans.
och en kvinlig röst skrek gällt:

— Jesus, Gustaf, ska’ du slå far?

Pojken såg sig om ocli lät armen sjunka. Den
storväxta systern släppte sitt tag.

— Han är en satan, sade Gustaf, gick fram till spiseln,
satte sig där och föll i gråt som ett barn.

Ingen hade någonsin förr sett Sven Ersson slå sin son.
Ocli när han gjorde det, var det icke af ovilja, snarare
tvärtom. Det var hans egna förhoppningar, som han dag för
dag såg förstöras och tillintetgöras i denne son, hvilken var
hans alt. Och det var de känslor, hvilka växt upp ur denna
tanke, som behöfde ett utlopp.

Sven Ersson hörde till dem, hvilka, som man säger,
haft lyckan med sig i lifvet. Hans far var torpare söderut
i Melböda. Han hade kommit som dräng i huset hos gamle
Matts Larsson och slutat med att få hans enda dotter till
hustru. Hur det hade gått till, visste ingen med
bestämdhet Visst är, att gamle Matts från början varit mot partiet,
och därför trodde somliga, att giftermålet varit nödvändigt.
Men andra sade, att Sven Ersson vetat ett och annat om
gamle Matts, som denne ej varit alltför belåten med, om det
kommit fram vid tinget.

Gamle Matts var med ibland dem, som i gamla dagar
hade betraktat kronans skog, hvilken miltals omkring betäcker
norra Oland, som sin personliga egendom. Ingen människa
tviflade på, att så var. Bönderna hade sågbockar ute på
skogen, fälde mastträd och timmer, forslade dem till sjön
och skeppade ut dem inför allas ögon, sålde och blefvo rika
som herrar på kuppen. De hade visserligen hört talas om,
att det skulle vara straff på sådant, strängt straff till och
med. Men det var så länge sedan, något dylikt blifvit
till-lämpadt, att lagen hade fallit i glömska, och fruktan för
följderna var inte större, än när barn plocka smultron på
patrons skogshyggen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free