Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 345 —
opp så mycket som snokas kunde, och på allt hvad de funno
af fälda träd eller virke, gjordes tvärt beslag. I Skogerum
förlades hufvudkvarteret, dit sammankallades bönderna, och
där hölls ting. Kronofogden var också med. Han hade sin
galonerade mössa på hufvudet, och när han nu stod midt i
ringen af soldaterna, som med gevär för fot och bajonetterna
påskrufvade stodo och skyltade rundt omkring de förskrämda
bönderna, då var det ingen, som bad honom resa åt helvete
längre. Och till och med drängen kunde få gå i fred, hvart
ban ville, man att behöfva frukta för stryk.
Bönderna stodo med mössan i hand och tänkte på, hur
de skulle reda sig. och hvad de skulle svara. Somliga hade
knallat sig af till Amerika, och det var inte fritt, att de flesta
af de närvarande skulle önskat, att de hade rest samma väg.
Ty de kände sig inte rätt säkra på, att inte gevären skulle
lyftas från marken och skotten brinna af rätt ibland dem,
’så att de skulle stupa som hundar i en hög, den ena öfver
den andra. Men häraf vardt lyckligtvis ingenting. Det blef
räfst och förhör och ting som vanligt, och det var en bol
hop med bönder, drängar och torpare, som fingo utbyta
skogs-handteringen mot fängelset eller straffarbetet.
Bönderna böjde sig. De flesta af dem upphörde med
sin gamla näring, och respekten för k. befallningshafvande
var etablerad på den grund, som kallas krigsmakten till lands.
Men de gamla begreppen om allas äganderätt till skogen var
icke allestädes utrotad, och det var många af de gamla
skogs-sköflarna, som ingen fick reda på. De sålde sitt timmer och
sina plank i hemlighet och under hand och afstodo i all
stillhet från handteringen, hoppandes på bättre tider. Det
var de kloka, de, som förstått att draga sig undan i tid. Och
till dem hörde gamle Matts på Skogerum.
Han var en mycket klok gubbe, som kände världen
och visste, hur man där bör ställa sig. Men en gång hade
han varit mindre klok. Det var, när han en gång i ett
upp-rymdt ögonblick lät sin dräng, som då bara kallades Sven,
titta, för djupt i sina affärer. Och det sades af mången, att
denna kunskap hade underlättat frieriet-för torparesonen, när
ban ville gifta sig till en rik bondgård.
Gernandts Folkbibliotek. I. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
