- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
353

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om han inte hade sett något märkvärdigt, eller om det inte
hade händt honom något.

Gustaf var genast färdig. Jo, hvad det hade händt
honom, bara ban ville tala om det.

Och systrarna knuffade honom i ryggen och bådo
honom, och gumman mor kom till ocb frågade: — Nå, hvad
har du sett i skogen i dag?

— Jo, jag har sett en hök, svarade Gustaf.

— Hahaha! En hök? Hvem har inte sett en hök?

— Ja, men det här var ingen vanlig hök, svarade
Gustaf. Ilan hade bo i en gran högt oppe, och jag klättrade
dit, fast han och honan slog mig med vingarna omkring
öronen, så det susade, som när väderkvarnarna går.

— Men hvarför sköt du inte?

— Sköt? När jag hade ställt bössan där nere! Jag
klättrade på, jag. För jag ville ha’ ungarna. De låg och
hväste och skrek inne i boet och slogs om en kråkunge, som
de hackade i, så att bloden ocli fjädrarne stod om dem.
Och ju högre opp jag kom, dess värre hväste ungarna och
dess ettrigare slog de stora med vingarna. De klöste åt
ögonen på mig också.

— Men du slog igen?

— Det var en sak det. Jag klippte till dem med
knyt-näfven den ena gången efter den andra, så jag tydligt såg,
hur de vinglade långt ut i luften. Och så kom jag opp i
bo’t. Där låg ungarna och hväste emot mig, arga som bin
och med ögon, som var alldeles gulgröna.

— Jässus så otäckt, sa’ systrarna.

— Ah skräp, sa’ Gustaf. Det var inte farligt. Jag tog
dem bara den ena efter den andra i vingabenet och kastade
dem i backen, så det sa’ smack om dem. Honan sköt ner
som en pil förstås för att se efter hur ungarna mådde. Men
då skulle ni ha’ sett på stora höken. Han gjorde ett slag
rätt opp i luften med ett hvisslande som från ett lokomotiv,
ban for opp så högt, så han syntes bara som en liten prick,
där vände ban, ocb jag såg, hur han blef större och större.
Rätt ner på mig flög han, och jag tänkte: »Nu gäller det
Gustaf Ersson. Nu tänker han hacka ögona ur dig.» Jag

Gernandts Folkbibliotek. I. 45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free