- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
358

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 35K —

Bäst de gingo, stannade Sven Ersson, och hans
näsborrar rörde sig.

En svag doft af rök trängde fram genom granarna.

Han spejade och spejade genom grenarnas dunkel.
Johanna sprang opp på en bärgknalle och såg sig omkring.

Skogen låg dunkel och tyst. En sakta vindfläkt rörde
sig genom de gamla träden, så att grenarne rasslade emot
hvarandra som torrt ris. Genom tystnaden hördes vingslagen
af en tjäder, som skrämd af de gående spratt upp ur ett snår.

Icke en skymt af rök kunde urskiljas. Meu lukten
fylde luften, och de båda vandrarna betraktade hvarandra
med förfärade blickar.

— Skogen brinner! sade Sven Ersson. Hans rygg
liksom böjde sig af fruktan, och ban kastade en ängslig blick
åt sidan för att utforska Johannas tankar.

Far och dotter påskyndade sina steg mot hemmet.

När de kommit ett stycke längre fram, gingo de båda
långsammare, och en suck af lättnad undslapp Sven Ersson.
Iiöklukten hade försvunnit och luften, som de inandades
var åter ren.

— Det är inte hemma, sade Sven Ersson. Och något
liknande en tacksägelse rörde sig inom honom.

— Spring till jägmästaren! sade han sedan. Det kan
hända, att ingen har märkt’et.

Johanna vände om inåt skogen och försvann på en
biväg, som krökte in mellan granarna.

Men när Sven Ersson kom hem, hade underrättelsen
redan hunnit till Skogerum. Det gick ridande ilbud
omkring i gårdarna, män och kvinnor skulle samlas vid
jäg-mästarbostället.

Skogen brann norrut.

Det fins ingen panik, som är värre än den skräck,
hvilken griper skogsborna, när budskapet går från gård till
gård, att skogen brinner. Ingen vet säkert, hvar det brinner.
Hvar och en fruktar för sitt. Elden kan räcka i veckor,
lika väl som i dagar. Den kan förstöra fälten och
byggnaderna, förhärja grödan och bränna opp bostäderna, göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free