Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(380 —
omöjlig. Grenarnas rassel, och det lugna underliga ljud,
hvilket går igenom skogen, liit som en enda oändlig suck,
hvilken gjorde honom vek om hjärtat som ett litet barn. Eller
också kunde ban drifva omkring i skogen, tills han kom ut
till hafsstranden. Där lade han sig ned på andra sidan
vägen, hvilken öfver norra landborgen leder fram till fyren.
På ett kalkstensblock låg ban, det var stort ocb slätt som
ett golf ocb fullsatt med underliga afbildningar af djur, som
med sina skal fastnat i kalken och legat där inkapslade i
tusentals år. Gustaf hade hört en herre, som ban skjutsade
förklara det för sig. Han tyckte, att ban själf var som ett
af dessa djur, hvilka skulle bindas fast vid stranden, till dess
de stelnade ocb sedan begrafdes för evigt, I terasser gingo
de stora stenarne ned mot sjön, sänkte sig under vattnet,
hvilket i långa vågor slog öfver dem. Långt ut i hafvet
gingo dessa flata, ofantliga block, ocb alla voro de fulla med
otaliga djur, som dött ocb växt fast, och som aldrig skulle
väckas af solljuset.
Och under dessa vandringar, från hvilka ban ständigt
kom hem utan villebråd, och efter hvilka handklaveret låg
tyst ocb dammigt uppe på hyllen, mognade bos Gustaf
beslutet, att han skulle resa. Hans enda bekymmer var, att
fadern inte skulle gifva honom lof. Ty nekade ban pängar,
så visste Gustaf inte, hur han skulle komma i väg.
— Undras, hvad det är med pojken, sade Katrina till
Sven Ersson. Inte spelar ban längre, och ingenting har han
med sig från skogen.
- Månntro, om det kan vara nå’n flicka, menade
Sven Ersson.
Men ännu större blef förvåningen, när Gustaf upphörde
med jagten och utan att säga något deltog i alla gårdens
arbeten. Det skedde för att stämma fadern till hans förmån,
när Gustaf en gång skulle rycka fram med sin begäran.
Men Sven Ersson anade ingenting, utan när han såg, att
sonen var med om allt och förstod allt, tyckte ban, att nu
hade ban ingenting mer att önska på jorden.
Det var en afton vid jultiden. Sven Ersson ocb
Katrina sutto ensamma inne i köket och hade eld i spiseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
