- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
402

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3(402 —

Det var Karl Johans värsta dagar. Ty han gaf
sig-den och den på, att han, som räknade så bra, att patron
brukade fråga honom, så ofta det var något, som skulle gå
fort, han skulle nog kunna lära sig att sköta de där
böckerna med både Debet och Kredit och Saldo och bela
kalaset. För Jönsson, som var gammal, var det en annan sak.
Men han, Karl Johan, skulle nog vara karl att reda ut
svårigheterna lika bra som en gammal fanjunkare. Och Karl
Johan brann af begär att få se siffrorna, räkna ut på öret
denna vinst, hvilken ban anade kolossal. Om nätterna
drömde ban om siffror, bela kolumner, som ban räknade
upp och ned och ned och upp. De stodo i led som
soldater, de rättade sig på hans vink, han kommenderade dem,
flyttade dem som ban ville, och ordnade dem så, att de stodo
ännu rakare. Och ban såg sväfvande slutsummor på
kreditsidan. Det blef så många siffror, att han inte kunde räkna,
och han vaknade upp i förtviflan öfver att icke se dem
längre.

En dag, när räkningarna skulle göras upp, var
fanjunkaren sjuk och skickade återbud. Patron svor och var vid
dåligt lynne hela dagen. Men på eftermiddagen tog Karl
Johan mod till sig och frågade, om inte ban kunde få
försöka att se igenom böckerna.

Jönsson bara glodde på honom.

— Du? 1 sade han. Hvad fan förstår du dig på?

Karl Johan menade, att ban kanske kunde lära sig.
Han bad, att han bara skulle få försöka.

Och efter en stunds talande fram och tillbaka, under
hvilket Karl Johan blef alt mer och mer ödmjuk, fick han
verkligen lof att låna böckerna på kvällen, sedan boden var
stängd.

Det svindlade för Karl Johan, när han på kvällen satt
på sin kammare, som låg på vinden i Jönssons bygnad, och
försökte att sätta sig in i tecknenas betydelse. Hans fingrar
darrade, så att han knappt kunde vända bladen. Men då
gick det med ens upp för honom, att skulle han någon gång
kunna göra sin lycka, så var det just nu. Och med ens såg
han alting nyktert. Siffrorna blefvo siffror, han glömde att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free