- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
403

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3(403 —

tänka på rikedom eller vinst. Med den spetsiga näsan lutad
öfver boken och de smala läpparna hårdt slutna, följde han
kolumnerna sida efter sida, läste och läste om, tänkte och
grubblade, jämförde och undersökte. Han satt uppe bela
natten, och två gånger måste ban ta lyktan och på
strumpfötterna smyga sig ned i boden efter mera olja på lampan.
Men när morgonen kom, voro böckerna klara, och blek, lugn
och undergifven som vanligt lämnade Karl Johan dem
tillbaka till patron och bad honom se på dem.

Dagen gick som alla andra dagar, och Karl Johan
låtsade inte om någonting. Men på kvällen sade patron åt
honom:

Kom upp, när Andersson har stängt, så får jag
tala vid honom.

Det klack till i Karl Johan. Patron hade aldrig förr
kallat honom för Andersson, och han kände på sig, att
något måste det betyda.

När han kom upp, satt Jönsson vid pulpeten och hade
boken framför sig.

— När har Andersson lärt sig det här? sade han
skarpt.

— Jag vet inte, jag, sade Karl Johan. Räkna kunde
jag i skolan. Jag har ju varit nu i tre år hos patron.
Patron har ju själf lärt mig att föra kladden, tillade han
listigt.

— Kladden, ja, men böckerna! Hur har Andersson
lärt sig att föra böckerna?

-— Jag vet inte, sade Karl Johan och såg hastigt upp.
Jag har öfvat mig för mig själf. Och det har väl gått så
småningom.

— Det var fan, sade Jönsson.

Han trodde honom uppenbarligen inte.

— Ar det rätt? sade Ivarl Johan efter en paus.

— Ja, svarade patronen och slog med sin flata hand
i den öppna boken. Det är just, hvad det är. Hvad vore
det annars för märkvärdigt?

Karl Johan kände, hur glädjen började röra sig inom
honom, men han tänkte, det var bäst att inte säga någon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free