Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(404 —
ting. Och därför teg han. Han brydde sig inte om att
påskynda patronen, mon det låg något i luften, som sade, att
en fördel väntade honom.
- Jag börjar bli gammal, sade Jönsson om en stund,
och jag har nog tänkt på, om inte Andersson skulle kunna
hjälpa mig litet både med att se efter boden och med
böckerna. Om vi nu skaffar en annan boddräng, vill Andersson
då bli min bokhållare?
Karl Johan bara stirrade på patronen. Han tog sig
om sitt skägglösa ansigte, ocli för en stund förlorade han
fattningen. Men så fann han sig, tackade, och saken var
klar.
Det första Karl Johan gjorde, sedan ban börjat sin
befattning som bokhållare, var, att han köpte sig en blå
halsduk och ändrade namn. Plan skref sig inte längre Ivarl
Johan Andersson, utan tog bort Andersson och satte dit
Höglund i stället. Han skref det rakt, med stora prydliga
bokstäfver och en stor, säker släng rundt omkring bela namnet.
Det hade han lärt sig af en handlande från sta’n, som hade
affärer med Jönsson.
Första söndagen visste ban inte, hvad han skulle ta
sig till. Något särskildt tyckte han, att det borde bli,
någonting, som han inte hade gjort alla de andra söndagarna,
men ban kunde bara inte begripa, hvari detta skulle bestå.
Han hade satt på sig den blåa halsduken, en hvit krage,
söndagshatten och resårskorna. I den kostymen gick han
med händerna i fickorna nere på bryggan, aldeles som
Jönsson själf brukade göra, och såg på sjön. Det var tidigt på
hösten, och sommargästerna liade börjat flytta in. Därför
var det folktomt vid den lilla badorten, och att fira dagen
med att gå upp på källaren och ta sig ett glas öl, föll
honom inte in. Det var för dyrt. Det skulle han vänta med,
tills han förtjänat pängar.
Mulet var det i lufteu. Fjärden låg mörk och grå
med bela raden af skogklädda klippor som en grof, dyster
mur, hvilken stängde utsigten. Bredvid bryggan lågo
båtarna i rad och ryckte i tågstumparna, som bundo dem fast,
stötte mot hvarandras sidor och skrapade emot bryggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
