Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(110 —
stanna kvar. Dels var han bokhållare nu och behöfde inte
gå ifrån bryggan för ett par flickor, som sjöngo, dels hade
han sin blåa halsduk på sig, ocb den hade ban väl inte
tagit på sig för inte.
När flickorna kommo nära intill bron, tystnade sången,
och Karl Johan såg, hur de lutade hufvudena till hvarandra
och fnissade. De, som sutto på akterbrädan, knuffade
hvarandra i sidorna, så att de kommo i ett våldsamt skratt, och
i detsamma stötte båten mot bryggan med en stöt, så att
alla tre skreko till, och den, som satt vid förårorna, började
gräla på de andra. Den ena af dem vände sig då om ocb
såg uppåt bryggan. Karl Johann bann bara att se ett par
blåa ögon, en gul lugg och ett par röda, mjälla kinder. Ty
som hon flck syn på honom, började hon skratta igen. Hon
skrattade, så att hon måste huka sig ned. Hufvudduken
gled ned öfver ansigtet, och som hon satt, bortvänd och
nedhukad, skakad af ett tyst fnittrande, såg Karl Johan, att hon
var aldeles röd öfver bela halsen.
Han tänkte gå fram och hjälpa dem att lägga fast
båten och ville just börja ett samtal, som skulle innebära ett
närmande. Men den stora flickan, som satt vid förårorna,
hade redan gjort fast fånglinan, och innan Karl Johan hann
säga mera än god dag, hade alla tre hoppat upp ur båten,
och trängande sig tätt intill hvarandra, som en fårskock på
en landsväg, med hufvudena nedlutade och kämpande med
ett skratt, som hotade att bryta löst, rusade de förbi honom
upp på bryggan, fram öfver vägen, och vid grinden vände
sig alla tre om och skrattade högt, innan de försvunno.
Det klack till i Karl Johan. Ty att det var något som
gälde honom, det begrep ban-. I detsamma började solen
att titta fram, och den gråa färgen gled bort ifrån fjärden,
som började glittra i höstens energiskt blåa ton, medan
barrträden och de gulskiftande björkarna lystes upp och
färgades af solens strålar, som kämpade sig fram mellan
skuggande moln. Karl Johan kände sig modig och fick en
rasande lust att få tag i de där flickorna igen för att få höra,
hvad de hade skrattat åt. Men de voro som bortblåsta.
Hela dagen gick han och sökte dem, på strandvägen, uppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
