- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
421

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3(421 —

-— För att hon inte får honom, sade Pehr Ohlsson.
Det tror jag, fan ta mig inte. Ocli är hon så dum, så rör
det mig inte. — Nu kan han gå, tillade gubben och satte
sig i stolen igen, i det han återtog läsningen.

Karl Johan försvann tyst genom dörren. Men när han
kom ut igen, öfverfölls ban af en känsla af hat, så stark,
att han blef nästan rädd för sig själf, och ban knöt sina
långa, magra fingrar, medan lian tänkte på den dag, då
också han skulle kunna sitta på sin stol och med ett ord
trampa på andra. Han lofvade sig själf, att då skulle han
inte spara dem, som han rådde på.

Det var öfverenskommet, att Sophie skulle vara borta,
därför att hon fruktade fadern. Och Karl Johan rodde
ensam liem, medan tanken på hämd fylde hans sinne med en
känsla af njutning, som om ban med sin svaga hand kunnat
böja den styfva gubben i stoftet.

Men när han kom hem, stängde lian in sig i sin lilla
kammare och började tänka. Alt som ban tänkte, blef han
lugnare, och ban började förstå, att det fans intet annat sätt
än att som patriarken i bibeln hjälpa sig fram med list. I
hans hjärna spirade en tanke, som gjorde honom vild. Det
var en tanke, som inte var så aldeles ny, men som ändå
inte alla vågade att sätta i verket, en tanke, som kom hans
blod att sjuda och ögonen att glänsa af en segerviss eld.
Ty på det sättet måste han lyckas. Han kunde ej släppa
det tag, han hade i rikedomen, detta tag, som med ens skulle
lyfta honom upp, utan att ban behöfde underkasta sig en
lång och mödosam väg. Sophie tyckte han om. Det var
inte frågan om det. Han kunde förstås lika gärna ha
kommit att tycka om en annan, och flickor fans det altid godt
om. Men att hitta någon, som var lika rik, och som också
tyckte om honom, det var en annan sak. Och Karl Johan
visste, att för hans skull kunde Sophie göra hvad som
hälst.

Hon hade också gått i en ångest hela dagen, när Karl
Johan hade varit pä besök bos Pehr Ohlsson. Och hon
kunde inte förstå, hvarför ban inte kom ocli träffade henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free