- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
431

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3(431 —

nes gestalt, hvilken böjde sig mot väggen och i ett häl, som
ban sedan aldrig kunnat återfinna, stoppade in något, som
skramlade. Han tänkte på, när han lefvat på potatis och
hårdt bröd och tagit en salt strömming till, för att han skulle
kunna få ned det andra. Modern stod för hans fantasi och
räckte honom det torra brödet ocli strömmingen. Men i
väggen fans det pängar, som skramlade. Han tyckte, att
vid all denna uselhet var han bunden fast med osynliga
band. Modern och han voro ett, huggna ur samma stycke,
formade af samma lera, samma egenskaper, samma
möjligheter, samma lif. Han hade försökt att med ett
språng-kasta sig öfver den afgrund, som skilde honom från andra
människor. Men clet gick inte. Ödmjukt och undfallande,
på krokvägar måste han slingra sig omkring branten,
hvilken han aldrig kunde komma öfver.

Strömming och bröd! Och så smutsiga, sparda, hemliga
slantar, där ingen kunde se dem.

Gråten hade lugnat honom, och med jämna steg gick
han ned till stranden, tog båten och sköt ut ifrån land.
Han-lät båten glida för vinden, tills han nalkades Jönssons brygga.
l)å såg ban sig försigtigt om, ifall någon bemärkte honom,
och sedan han kommit i land, smög han sig i ett begär att
gömma sig upp på sitt rum. Han höll sig .tyst, så att
ingen skulle tro, att han var hemma, låg stilla på sängen och
kände, hur hans tankar långsamt återtogo den gamla väg,
som de brukat gå, innan ban träffade Sophie. Först när
det blef mörkt, reste han sig upp och gick ned för att få
litet mat.

Då var ban åter undfallande soin förr, den utmanande
glädtigheten var borta, och hans ansigte var slätt och jämt.
när lian läste bordsbönen och långsamt och tyst lät maten
smaka sig. Med en ödmjuk bugning för patron Jönsson med
fru lämnade han rummet.

När han kom upp på kvällen, tände ban lampan, fast
det var midt i sommaren, och med raka sirliga bokstäfver*
skref han till Sophie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free