- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
433

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3(433 —

blef en herre i hela Egypti land, fastän lians bröder tänkte
ondt emot honom, så kan det kanske också gå med fattiga
Karl Johan, hvilken din fader med hugg och slag drifvit ur
sitt hus. Men du skall glömma mig, fast jag aldrig kan
glömma dig. Och när jag kan, flyttar jag ifrån denna
orten. Men så länge min gamla mor lefver, vill jag inte göra
henne den sorgen.

Och nu säger jag dig med många suckar farväl för
evigt, tecknar

Din in i döden älskade

Karl Johan Höglund.

Karl -Johan gjorde den stora slängen kring sitt namn.
Men sedan han läst igenom det två gånger, tillade han
följande post scriptwm:

»Jag hoppas och tror, att din faders onda afsigt icke
gick i fullbordan, utan att du ännu lefver och har hälsan.

I). S.»

Sedan han förseglat detta bref och skrifvit adressen,
gick ban till sängs och sof den rättfärdiges sömn.

Det. dröjde emellertid inte många dagar, förrän Karl
Johan observerade, att det var flere än Pehr Ohlsson, som
hade reda på hans och Sophies kärlekshistoria. Och ännu
värre blef det, när det blef bekant i bygden, att rika
Ohlssons Sophie skulle gifta sig med en bondson från fastlandet.

Det var Jönsson, som talade om det för Karl Johan.
De stodo ensamma i boden en eftermiddag.

— Har Höglund hört det? sade Jönsson och grinade.

Men Karl Johan bara tittade på handelsman och
skakade på hufvudet. Han rodnade öfver hufvud taget aldrig.

— Månntro hon får så mycket, som folk säger,
yttrade han.

Jönsson nickade menande, men inom sig tänkte han,
att den, som kunde hålla god min så bra som Karl Johan,
den hade nog en framtid för sig.

Gernandts Folkbibliotek. I. 55

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free