- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
448

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 448 -

Ty Kalle tyckte om brännvin, han ansåg sig inte för
minderårig, och han visste, hvar ban kunde få sig en sup.
Annu mera tyckte han om, när han bedrifter erkändes. Och
den förvåning, hvarmed en äldre kvinnsperson betraktade
honom, när ban utan att blinka sväljde »en slät och lurfvig»
i köket på vissa traktörsställen, gladde honom mera än alla
dryckesvaror på jorden. Och för att tillfredsställa denna
ärelystnad offrade Kalle många af sina besparingar.

Men litet var ban ju ändå tvungen att hafva, med sig,
när ban kom hem. Eljes blef morsan odorfvig och gnällde.
Och Kalle tyckte icke om kvinnogråt.

En afton var det snöyra, och Kalle var pank.

Det hade varit ondt om förtjänsten hela dan. Han
hade gråtit och tiggt, legat i snön och letat efter obefintliga
slantar, haltat på ena foten och sagt, att han blifvit
fördärfvad på fabriken. Men ingenting hade hjälpt. Alla
människor gingo förbi, som om de inte sett honom. Det var
nämligen så kallt, att ingen ville knäppa upp rocken för att taga
upp portmonnän.

Detta förstod Kalle, och därför kröp ban vid tolftiden
in i en portgång, där han satt i för lä för blåsten. Ty han
visste af erfarenhet, att herrar, som komma sent hein och
druckit mycket punsch, ofta äro både gifmilda ocb mindre
känsliga för kyla.

Han höll en hunt af sin mest lättsålda tidning,
»Stockholms Nyheter», under armen, och han väntade.

Den ena efter den andra gick honom förbi, och snön
yrde upp öfver hans ben.

»Stackars barn, som skall sitta ute i snön,» sade de
förbigående.

Kalle hörde det, och han svor öfver polisen, hvilken
kunde komma hvilket ögonblick som helst och köra hem
honom. Ty bland andra obehag, som samhället beredt Kalle,
var också förbudet för minderåriga att nattetid sälja
tidningar, ett förbud hvilket ban ansåg som en af polisens
vanliga kitsligheter.

Emellertid yrde snön upp öfver hans ben, och Kalle
hjälpte till genom att ösa på sig litet själf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free