Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin kosa mot nonien, och en ocli annan förnäm långhalsad
svan sökte sig väg på flygt öfver den vida slätten.
På stora Ilögby var det några dagar senare lif och
rörelse. Korna sknlle släppas lit på bete för att ej komma
in, förr än vintern kom igen. Madam Berg själf var ute på
trappan och såg med ett förnöjdt småleende på, hur hennes
sexton kor förutom några ungtjurar och kvigor gingo öfver
den omgärdade ladugården ut emot inkörsporteu.
Tjänst-Hickan Karin, en ungmö på något öfver tjugo år, madamens
älste son, en ung karl om några och tjugu, hvilken gick
som dräng på gården, samt hennes tolfåriga pojke följde
efter för att mota dem ut i hagarna eller ned åt det stora
kärret, där de skulle tillbringa våren, sommaren och en god
del af hösten.
Det är en glädjedag i en bondgård, när korna kunna
drifvas ut på bete. Man slipper besväret med att fodra dem
inomhus och göra rent i ladugården. Och dessutom, när korna
släppas ut, då vet man, att sommaren kommer snart, och
att aftnarna blifva ljusa och långa. Den mörka vintern är
förbi, när de enformiga aftnarna som börja klockan fyra
skulle nötas bort inomhus, med hvad man för tillfället kunde
hafva till hands af arbete, med kaffedrickning, prat eller
sömn, och nu tick man gå ute i arbete. Det var kanske ofta
tyngre. Men det var muntrare, friskare och roligare, hälst
när lördagsaftonen kom efteråt med dans, dryckjom och
kärastelek.
Madam Berg är en amper kvinna och en dugtig kvinna,
med breda skuldror och höfter, ett på en gång gladt och
något stolt leende. Hon är kommen ett godt stycke in på
fyrtitalet, är fet och satt, med stora, grofva händer, ansigtet
något rynkigt. Ett par små påsar på båda sidor om munnen
skvallra om vällefnad och smak för god mat. Hon mönstrar
kreaturen, alt efter som de gå henne förbi, en och en,
räknar dem i tankarna för att njuta af antalet och ropar åt
pojken, som visar benägenhet att med ett spö sätta korna
i språngmarsch: »Låt bli det där, Jonas. Hvad skall det
vara till? Slå korna. Kan inte de få vara? Spring inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
