Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dem, säger jag. Välsignad pojke, som inte hör, hvad
en säger. Hvad ska’ du vara så där djäklig för?».
Jonas svarade ingenting, han tog ett tag i byxlinningen
och gick långsammare, öfvervägande möjligheten att få se
korna springa, när han kommit ut på landsvägen. När
kreaturen kommit ut, såg madam Berg ännu en gång ut öfver
himlen för att se, om vädret stod sig, och gick därefter
tillbaka in i stugan, medan Karin och Jan Nils stannade kvar
för att stänga porten.
— Nå, Karin, ska’ vi munnas nu? sade Jan Nils, när
de stodo ensamma därute. Han var en lång karl med ett
litet i förtid gammalt ansigte, bredt öfver käkbenet, med
ett par vackra ljusblå ögon, ett kort, tunt skägg omkring en
godsint leende mun och ljust slätt hår öfver en välbildad
panna, hvilken redan fårats af ett par jämnlöpande linier.
- Ja, försök, sade Karin, och stälde sig i position.
Läppen höjde sig en smula, och det kom en liten trotsig
rynka mellan ögonbrynen.
Jan Nils sprang genast fram och grep flickan om lifvet.
Hon värjde ifrån sig med all makt, slingrade sig som en orm
i hans armar, kastade hufvudet än åt den ena, än åt den
andra sidan och passade till sist i en hastig vändning på
att slå af honom mössan. Han såg åt sidan och grep
instinkt-messigt efter mössan, som redan låg på marken. Med ens
vred Karin sig lös, gaf honom ännu ett slag i nacken och
sprang bakom en stolpe. Med ett »ja djäfveln» tog han upp
mössan, satte på den igen och sprang efter henne, rundt
omkring stolpen, stannade, vände, försökte taga fast henne,
i det ban lutade sig tvärt öfver den. Men hon vek undan
för honom och höll sig hela tiden i skydd. Till sist fick
han fatt i hennes arm. Hon gaf till ett litet skrik och slog
honom med den lediga handen midt i ansigtet. Han
andades kort af ansträngningen, men log invertes hela tiden.
Det var ju skämt ocli lek, och en kyss var hvarken
förbjudet eller ovanligt. Hon hade kysst honom många gånger,
och hon höll ju så innerligt af honom. Men hon ville inte
kyssa honom. Nej, hon ville inte. Det var så roligt att visa
honom, att han inte fick alt hvad han ville, och när han ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
