Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
En stund efter det att Olof Larsson försvunnit, hördes
steg och röster ute på den mörka gården. Dörren öppnades
på nytt, och två unga karlar stego öfver tröskeln. De
hälsade vårdslöst på Ingrid och begärde genast kaffe. Därefter
satte de sig på hvar sin sida om fällbordet och väntade.
De sågo upphetsade ut, voro svettiga, rödbrusiga och
orakade. Iiåret låg vått och i stripor ned öfver deras fuktiga
pannor, och ögonen blickade slött ut öfver rummet. Det var
tydligt, att de kommo hem efter ett långvarigt rummel, och
deras andedrägt luktade starkt af tobak och bränvin.
Ingrid betraktade dem förstulet, under det hon gjorde
i ordning kaffet.
— Har I mött gubben? sade hon till sist.
Den äldste af bröderna såg opp. Det var en storväxt
yngling på tjuguett år med en blandning af fräckhet och
tungsinthet i sitt ansigtsuttryck. Han hade klumpfot och
haltade därför, när ban gick. Men när han satt, visade sig
hans kroppsstyrka i själfva den hopsjunkna ställning, hvari
hans gestalt hvilade mot stolen.
— Nej, sade han. Vi har inte mött nå’n. Har han
gått ut ren?
— Ja, han har det, gemälte modern.
Hon satte fram kaffet åt dem och fortfor med lägre
röst, i det hon med en blick öfvertygade sig om att barnen
fortfarande sofvo:
— Iian ville slå mig nu igen. Det är, som om ban
vore galen.
Hennes röst, lät så naturlig, som om hon verkligen
varit vred öfver en förolämpning.
— I går kväll, när jag kom hem, gick han oppe och
spökade, och han sa’ inte så mycket som goddag åt mig.
Och i dag när jag är oppe före honom och gör mig till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
