Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
Han bara gick ocb gick, och ban kände sig rädd ensam ute
på vägen, där skymningen låg tung, och han öfverallt såg
bara snö, som blef borta i mörkret.
Som en tyst, snöhöljd jätte reste sig bredvid vägen en
stor väderkvarn, hvars stretande vingar stodo stilla. Den
nedersta gick rätt ned i snön. Den tillhörde Olof Larsson,
och sedan ban en stund stått och sett på den, steg ban
långsamt uppför den knarrande trappan, där han för hvarje steg
måste sparka undan snön, tog en knif ur fickan och försökte
att dyrka opp det rostiga låset. Det gaf vika, ocb Olof
Larsson steg in, lämnande dörren öppen efter sig.
Han satte sig på en tom lår och väntade att det skulle
bli dager.
Om en stund hörde han ljudet af hästhofvar på den
tilltrampade landsvägen. Han såg ut och varseblef två lösa
hästar, hvilka sprungo utefter vägen. När de kommo fram
till väderkvarnen, stannade de och vädrade. Olof Larsson
såg, att det var hans egna hästar, sto’t med hvita bläsen i
pannan och unghästen. Efter seden på Oland voro de
utsläppta äfven under vintern, och de små, härdiga djuren
stodo ut med detta stränga lefnadssätt. När snön inte var
allt för djup, skrapade de undan den med hofvarna och
betade alfvarens torra gräs, så länge som möjligt. Eljest kommo
de hem och nosade omkring gödselstacken, och när vintern
blef alltför svår, fick man sticka åt dem en tapp hö eller par.
Hästarna stodo stilla och vädrade. De förstodo, att
någon var uppe i kvarnen, framför hvilken de så ofta stått
stilla med stegkärran, och lukten af mjöl, som trängde
genom den öppna dörren, höll dem kvar. Olof Larsson gick
och trefvade inne i den mörka kvarnen för att se, om han
ej skulle hitta en näfve mjöl eller korn, som ban kunde ge
dem. Men han fann intet, och han satte sig ned igen,
irriterad af dessa djur, som fordrade, att han skulle tänka på
dem. Han tog en käpp, som låg där ocli kastade på den
närmaste hästen. Den gjorde ett kast åt sidan och sprang
i traf inåt byn, medan den andre följde efter.
Detta lilla uppträde verkade emellertid lugnande, ocli
när nu Olof Larsson tänkte på morgonens uppträde, skedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
