- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
50

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 50 —

var strängt nödvändigt. Hustrun påträffade honom än här
och än där, lyssnande bakom dörrar och seende in genom
fönster. Han blef ond för det minsta, och när vreden kom
öfver honom, fick han ett sådant utseende, att till och med
Ingrid blef rädd.

Olof Larsson var aldrig rätt glad, utom när han kunde
komma åt att. vara borta. Därför började äfven han att finna
på förevändningar att komma hemifrån. Och kom han väl
bort, blef han som en annan människa. Han drack och
sjöng och var glad. Och till sist började ban att ta’ hem
bränvin, som han gömde ocli drack ensam. När han
druckit, blef ban modigare, och han somnade in utan förskräckelse.

Men att tala vid någon, om hvad han hade sett, det
var en gång för alla uppgifvet. Olof Larsson gömde på sin
hemlighet, den aggade och pinade honom, för hvarje dag
som gick, och ju längre han burit den ensam, desto
omöjligare blef det honom också att anförtro den åt någon.
Han såg, att han gick med öppna ögon in i något ondt,
men ban kunde ej undvika det. Det var, som om hans
tunga varit lam, och ej ens när ban var drucken, antydde
ban denna hemlighet för någon. Men ban drack aldrig kaffe.
Han påstod, att lian hade märkt, att det inte var bra.

Ingrid å sin sida kände en obestämd fruktan för sin
man, och om hon också, alltsom dagarna gingo, insåg, att
hade han ännu icke anklagat henne, skulle han aldrig göra det,
så lefde dock denna fruktan inom henne, och hennes bat
mot mannen växte när hon trott sig inse, att han med ett
ord hade hennes lif i sin makt.

Djupt inom henne glödde en eld, hvilken aldrig kunde
slockna, så länge denna gärning var ogjord, för hvilken hon
en gång varit beredd att våga allt. Med styrkan hos en
otyglad drift, som är omöjlig att tillfredsställa, plågade henne
denna tanke natt och dag. All hennes oro, alla hennes
underliga tilltag, hennes gråt utan orsak, hennes häftiga begär,
denna åtrå, som dref henne från hemmet utan synbar orsak,
denna omättliga lust efter ombyte, som fört henne ur
mannens famn och i andras — allt detta syntes henne samlas
en enda lidelse att veta mannen död. Det låg lugn för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free