- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
54

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 54 —

En stund därefter kom Erland in, Ingrid frågade efter
Petter, men sonen svarade bara, att brodern gått bort.
Erland skrattade och tillade, att han trodde, han skulle bli
borta litet.

Ingrid reste sig opp och gick fram till kammaren, där
hon stängt inne barnen, öppnade dörren för att se, om de
voro kvar, och stängde den åter i lås.

— Jag ville tala med dig, sade hon till sonen.

Och i hennes röst låg en beslutsamhet, som kom Erland
att se opp.

Han rodnade, när han mötte moderns blick, och de
tego en stund båda, som om de hvar för sig vetat, hvad
samtalet skulle gälla. Det var, som om hon setat och
väntat på honom, och ban anat, hvad hon skulle säga, innan
han kom in.

- Du vet, hvad jag vill, sade Ingrid till sist. Men
hon vågade ännu ej se på sonen.

Han svarade ej, satt endast och förde den friska foten
fram och tillbaka, medan ansigtet fick ett trotsigt,
eftersinnande uttryck.

Ingrid började med början och vädjade till hans
egen-nytta. Till det giftermål, som fadern motsatte sig nu, skulle
han aldrig i lifvet med godo gifva sitt bifall. Hon blef
vältalig. Hon skildrade deras lycka, deras lugna lif, när Olof
Larsson en gång vore borta, Hon blef uppfinningsrik, gaf
skäl för sina tankar och had sonen, bad honom till sist med
en kraft, som om hon bedt honom rädda sitt eget lif.

Erland hörde på och skakade på hufvudet. Hans tvära
ansigte fick ett hårdt, oåtkomligt uttryck, och han värjde
sig med sin tystnad.

Då slog Ingrid om. Och hon berättade honom sitt
eget förhållande till Jonas Persson. Utan att göra sig reda
hvarför, blottade hon hela sitt skändliga lif för sonen. Hon
kände ingen blygsel. Hon berättade, hur hon i femton års
tid bedragit sin man, sina resor, sin bortovaro från hemmet,
bela denna väfnad af ogärningar och smuts, hvaraf hennes
lif bestod. Hon inbillade honom, att hon inte rådde för det.
Hon framstälde det, som om mannen varit skuld till altsammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free