Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
en osynlig makt fjättrade honom, den skulle föra honom,
dit han inte ville, bestämma öfver hans lif och handlingar,
böja honom i sitt våld, pina och förinta honom. Det var,
som om denna makt legat i moderns tag om hans hand.
Han ryckte sig lös och sprang opp, darrande i hela kroppen,
och ban höll ifrån sig med båda händerna, som om ban
velat skjuta ifrån sig en fara.
— Tyst, skrek han, tyst. Jag kan hite. Det är ju
min far.
Och sökande sin tillflykt i en ed, skrek ban igen:
— För alla djäflar, det är ju min far.
Ingrid kände sig till mods, som om hon brottats för
lifvet. Det var en tvekamp, där hon ville vara den starkaste.
Hon steg opp och gick till kammardörren för att se, om den
var stängd. Där vände hon sig om och såg åter på sonen.
— Petter skulle göra det, sade hon hånfullt.
— Petter, ja. Han är hård, sade Erland i samma
ton som förut.
Äfven ban kände, att det var en tvekamp, som
utkämpades. Hans blod var trögare än moderns, men det hade
nu kommit i svallning, och han fruktade att gå längre.
Denna kamp skulle afgöra hans lif, det förstod han dunkelt.
Och han värjde sig som en drunknande mot denna kvinna,
som tycktes ha makt öfver alla.
Då gick Ingrid fram till bordet. Hon stod hög med armarna
hängande, gjorde inte en rörelse, såg honom bara rätt i
ansigtet.
— Men om han nu inte vore din far, sade hon
långsamt, och hennes ögon höllo sonen fast, så att ban icke
kunde se bort.
Erland ryggade. En aning bemäktigade sig honom.
Han föll ihop som under ett slag.
— Ja då ... , sade ban.
Mer fick han icke sagdt. Triumfen steg inom Ingrid.
Hon förstod, det intryck hon gjort, och med öppen blick
fortsatte hon:
-— Jag bar dig, när vi gifte oss. Larsson visste
ingenting om, och ingen annan vet det häller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
