- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
59

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IV.

Erland blef den, som vidtalade brodern, och Petter
tvekade icke. Han var en af dessa egendomliga naturer,
hvilka tvekas förut bestämda att begå brott, bård ocli
otillgänglig, full af lidelse, oliågad för ordnadt arbete. Han hade
redan en gång varit tilltalad för stöld, men af brist på bevis
blifvit frikänd, och fruktade icke domstolen.

Moderns bekännelse om hans oäkta börd berättade
Erland emellertid icke, och modern hade lofvat honom att tiga
därmed, för att han icke skulle blifva lidande vid ett
blifvande arfskifte.

Jonas Persson började däremot draga sig tillbaka. Ju
mer tiden framskred, och ingenting annat tycktes återstå än
att öfverföra beslutet i handling, desto flera förevändningar
fann Jonas Persson till uppskof. Ingrid försökte alla medel
för att stålsätta hans mod, men hon misslyckades ständigt.
Hennes öfvertalningsförsök strandade mot en envishet, hvilken
fylde henne med förbittring. Ilal som en ål, vred sig den
förälskade mannen undan alla uppmaningar att deltaga i en
handling, af hvilken han själf ville skörda vinsien. Och en
dag förklarade ban rent ut, att han väl kunde vara med om,
att sedan dådet var fullgjordt, skaffa gubben ur vägen. Men
han tålde ej att se blod. Han blef sjuk, bara ban tänkte
på det. Om ban lyfte sin hand mot en annan, skulle ban
svimna. Och han stod fast vid sitt beslut med en
bestämdhet, som icke var möjlig att rubba.

Jonas Persson var en uppkomling i socknen. Han hade
tjänat som gift dräng i prestgården, och när prosten blef
gammal, fick han på goda vilkor öfvertaga prestgårdsjorden
som arrende. Hans vilkor stälde honom därför öfver en
torpare, fastän under en bonde, men han förstod att skrapa
åt sig, och det sades, att han skaffat sig större förmåner af
arrendet, än hvad som till följd af öfverenskommelsen
egentligen tillkom honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free