Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— HO —
Erland och Petter talade mycket om, hvad som kunde
vara orsaken till Jon Perssons vacklande hållning.
Sinsemellan kommo de öfverens om, att hela saken var den, att Jonas
Persson var rädd, och de beslöto, att han skulle få plikta
för detta förräderi, när en gång tider blef att tänka på honom.
Men orsaken till Jonas Perssons vägran var icke
alldeles den, som bröderna förmodade.
En dag, när Ingrid och Jonas Persson voro ensamma,
återkom hon som vanligt till sin fordran, att Jonas skulle
medverka.
— Du vill ju inte göra det själf, sade han slutligen.
Ingrid vände sig bort.
— Du vet hvarför, mumlade hon. Jag kan inte. Inte
för andra gången. Jag skulle förstöra alltsammans.
— Jag kan inte häller, menade Jon Persson och drog
på mun.
Hon såg på honom.
— Kan inte du? sade hon förvånad.
Jon Persson bemödade sig att se likgiltig ut och svarade:
— Nej. Det är bättre för oss, om hvarken du eller
jag är med. Det kan bli upptäckt.
En besynnerlig känsla, som hon icke kunde förklara,
öfverföll Ingrid. Hon förstod icke denna halfhet i brottet.
Med bela sin själ hade hon kastat sig öfver denna plan, och
om hon tvekade, var det icke af fruktan för upptäckt. Denna
låghet var henne främmande. När hon en gång hade gifvit
denna förfärliga tanke, som i åratal marterat henne, luft,
hade hon icke ett ögonblick reflekterat öfver, hvad som skulle
följa. Men när hon vid förgiftningsförsöket blef upptäckt,
hade hon blifvit vanmäktig, som om någon slagit hennes
arm lam, och nu dref hon blott på de andra, för att
gärningen skulle bli gjord, och hon själf få ro. Denne man satt
här belt kallt och beräknade, att om andra utförde dådet,
skulle ban själf ifall det blefve upptäckt, åtminstone icke
mista hufvudet. Hon vämjdes vid honom och visste icke,
hvad hon skulle svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
