Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 —
eller skuffa omkull honom och hålla honom, så ska vi nog
göra rasten.
Erland nickade och tillade:
— Vi ställer en yxa här åt dig.
Och sedan detta skett, stäldes en yxa äfven utanför
ladugårdsdörren.
Sedan gick Jonas Persson i förväg och had Karl
Axelsson komma efter hem till sig. Han ville inte, att de skulle
bli sedda i sällskap, sade ban.
När Kalle sedan ville gå, tog Petter tag i honom
och sade:
— Jag ser, att du är i två tankar om det här. Men
du är väl inte så galen och går din väg, utan gå,r till Jonas
och blir där. För så mycket ska du ha, så du har födan
för all din da’r och inte behöfver göra något dagsverke.
Så fort Ivalle kom utanför porten, stängde han den
efter sig och tänkte gå raka vägen hem. Han tummade på
femtiöringen, som låg i fickan, och som gumman skulle ha,
och han var så rädd, att ban skalf. Men de två dagarnas
ovana drickande hade gjort honom oklar. Om han gick hem,
fruktade han, att han skulle få igen det. Och gick han till
Jonas Persson, fruktade ban för faran, som hotade, den
obestämda faran, hvilken lurat på honom bela dygnet. Han
var ängslig att möta någon, förvirrad och obeslutsam, och i
sin ångest gick ban hein till Jon Persson för att be honom
att slippa ifrån alltsammans.
Men när ban kom dit, satt han där, utan att kunna
få fram ett ord. Om någon hade bedt honom gå i sjön
eller klättra opp i tornet och ringa, skulle han ha’ gjort det.
1 sin enfald visste han hvarken ut eller in, och van som
ban var att låta befalla sig af andra, var han så viljelös, att
han ej ens kunde tänka på att gå ut på egen hand.
Så gick solen ner, och det blef mörkt. Kyrkogården
syntes från fönstret, där Kalle satt, och i mörkret skymtade
de svarta korsen mot den hvita snön. Kalle satt med
hopknäppta händer och mumlade böner, men ban kunde inte
ens Fader vår ordentligt, och hjälplös stirrade han på Jonas
Persson, hvilken kom och gick inne i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
