Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77 —
— Du är nog inte så ömskinnad, som du ställer dig,
sade ban.
Jon Persson var som förändrad. Sedan han fått veta,
att Olof Larsson var död, tog ban på sig en min, som om
ban hela tiden hade afrådt från illgärningen. Och när han
kom fram och fick se liket, knäppte han ihop händerna.
Petter betraktade honom med den mest oförstälda
förvåning. Den andre stod som om han mumlat böner.
-— Gamle Olof Larsson är död, sade han gång på gång.
Herre gud, att han är död.
Petter gaf till ett skratt.
— Det är inte tid att prata nu, sade ban.
Inne i stugan funno de Erland. Han satt ännu kvar
vid väggen, och ljuset i lyktan braun med en lång veke.
— Hvad fan gör du här? sade Petter.
— Hvar har ni varit så länge? Jag trodde ni var
tagna, svarade Erland.
— Vi som inte har varit borta i en kvarts timme,
svarade Petter och såg forskande på brodern. Hvad är det åt dig?
Erland reste sig opp men svarade icke och alla tre
följdes åt ut på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
