Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 89 —
på, att det blef dager, så att hon kunde gå bort för att
aldrig mera vända tillbaka.
Till sist somnade hon och sof tungt med oroliga
drömmar. När hon vaknade, sken dagern in genom springorna
på det gamla lidret, och hon satte sig opp, i samma minut
erindrande sig allt. Ilon frös, och långsamt resande sig,
gick hon med trötta steg som en lifstrött, orkeslös kvinna
öfver gården. Hon såg icke opp, tog endast som en
sömngångare vägen, hvilken ledde ut genom porten.
Då hörde hon röster bakom sig.
— Mor, mor! ropade det.
Det var de tre yngsta barnen, som sett henne och
kommit ut. Den yngsta grät, och alla sågo förskrämda och
olyckliga ut. Något i dessa dagars händelser hade gjort dem
rädda, och de kommo nu efter modern för att slippa vara
■ensamma.
Modern stod och såg på dem, men hennes tankar voro
långt borta.
— Far har inte kommit hem, sade ändtligen den
femtonåriga.
Hennes barnsliga ansigte såg förvirradt ut, och hon
betraktade forskande modern, som om hon väntat en förklaring.
Ingrid kunde ingenting svara. Hon vågade ej med en
min förråda, hvad som försiggick inom henne. Hon
betraktade dem endast med en kall blick och svarade sträft:
— Han kommer väl.
Med högburet hufvud gick hon stolt före dem uppför
trappan.
Inne i stugan mottogs hon af sönerna.
Gernandts Folkbibliotek. II
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
