Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91 —
Därefter besågos slädan och gården. Ingrid märkte
en stor Häck på brädet i skrindans botten. Hon nämde
ingenting till sönerna därom, men på eftermiddagen, när det blef
mörkt, gick hon ensam dit och strök slädans botten med tjära.
Det fans icke mera ett spår af den döde. Allt var
bortsopadt, öfverstruket. Själf låg han bunden på hafvets
botten och skulle aldrig komma opp.
Men det lugn, som gärningsmännen hoppats af inordet,
kom icke. I själfva det ögonblick, då de visste, att dådet
var gjordt, hade de fattats af en ro, hvilken kändes som en
välgärning. Målet var uppnådt, den starka spänningen borta.
De första dagarna gingo därför också så lätt, som om allt
vore väl bestäldt och ingen olycka längre att frukta. —
Ute i byn väckte Olof Larssons försvinnande genast
misstankar. Men dessa misstankar kommo ej till
gärningsmännens öron. När någon frågade efter den försvunne,
svarade både Ingrid och sönerna i början, att de väntade
honom dagligen, och sedan att de trodde, ban råkat ut för
elaka människor. Det var ingen, som motsade dessa
förmodanden, och de misstänksamma blickar, som de alla tre både
märkte och förstodo, skrämde på sin höjd endast Erland.
Dock fans det ett något, som saknades. Lifvet ville
liksom icke komma i fart. Det hade tappat sin äggelse.
(ramla intressen förlorade sin makt öfver deras sinnen, hvilka
tycktes hafva fäst sig så starkt vid det förgångna, att det
nuvarande icke hade något tag i dem.
Hvarken Petter eller Erland funno längre någon
lockelse i det vilda lif, som de förut fört. Att fara ut i bygden,
dricka och spela kort, komma hem efter dagars bortovaro,
sofva sig krya igen för att åter börja samma tygellösa
uppträden, där knifvar drogos, ocli där svartsjukan satte blodet
i rörelse för eröfrandet af en natts älskog — detta hade varit
deras lif. < )ch när beslutet föddes att döda fadern, hade
begäret att få lefva detta lif i fred, utan någon, som
förbrådde dem eller lade hinder i vägen för deras böjelser,
varit en af de starkaste driffjädrarna. Men sedan dådet var
fullbordadt, tycktes detta lif för dem ha förlorat sin lockelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
