Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 —
De ville ej gå ut ibland folk. De skydde sitt forna
umgänge oeb drogo sig undan från krogar oeh samkväm.
Visserligen måste de i början hålla sig hemma för att spela
de sörjande sönerna. Men deras lif hade varit så tygellöst,
att återhållsamheten i detta fall snarare stärkte misstankarna
än undanröjde dem. Förgäfves förestälde dem Ingrid, att
det var nödvändigt, att de visade sig ute för att icke gifva
fart åt folkets prat. Deras energi räckte ej till för att
uppehålla skenet. Liknöjda och håglösa, gingo de hemma dagarna
i ända, utförde de sysslor, som voro nödvändiga för gårdens
skötsel, och lade sig, sedan de ätit, på hvar sin bädd. De
långa eftermiddagarna kunde de sofva, till dess att
kvällsvarden sattes på bordet, och de stego upp för att äta. Och
när aprilsolen kom, ändrade detta intet i deras vanor. De
arbetade ute i åkern, på ängarna eller i kvarnen, men när
arbetet var slut, höllo de sig ständigt hemma.
Ingrid var förtviflad och försökte allt för att stålsätta dem.
— Ska’ du inte tala vid flickan om giftermålet? sade
hon en dag till Erland.
Den unge mannen ryckte på axlarna och såg förargad ut.
— Det är mig ett och detsamma, svarade han liknöjdt.
Jag har tröttnat på flickan för rasten.
Själf var Ingrid emellertid i detta fall alldeles lik
sönerna. I lon hade dragit sig tillbaka från Jonas Persson, och
det såg ut, som om hon rent af glömt, att ändamålet med
mannens mord varit, att hon skulle bli förenad med honom.
Han kom som förut och ville mötas med henne. Hon
följde honom i början af vana, men hon sökte honom icke.
Det var, som om hennes lidelse blifvit uttömd i och med
mannens död, som om det funnits ett hemlighetsfullt
samband hos denna våldsamma kvinna mellan mordlusten och
sinligheten.
Jonas Persson talade en dag om, att när en tid gått,
kunde det vara skäl att tänka på hans hustru också.
Ingrid såg på honom och blef förvånad. Denna
fortsättning på gärningen hade hon alldeles glömt, och hon
stirrade häpen på den andres lystna ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
