Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— lJ4 —
båda andra. Det föreföll ibland, som om han fruktat eller
afskytt dem, kanske bådadera. Han blef allt mera fåordig,
och det kom rynkor i hans ansigte af den inbundenhet, i
hvilken ban lefde.
1’å hans själ gnagde ångern. Alla de förutsättningar,
hvilka föregått hans deltagande i brottet, förmådde han väl
icke utreda, men han grubblade natt och dag på, hvarför
han gjort det. Han tänkte på < >lof Larsson, sådan ban hade
gått och stått ibland dem. Gubben hade nog inte haft för
roligt. Hela dagar hade han kunnat gå tyst och knoga med
sitt arbete, utan att någon hjälpte honom. Hustrun hade
sitt för sig. Han såg henne komma och gå, hus ocli hem
gick vind för våg, och ingenting kunde han göra åt det.
Sönerna lemnade honom också ensam. Hvad skulle han ta
sig till? Sällan sade han något. Men om han någon gång
sade ifrån, var det underligt? Hvad hade ban annat gjort?
Ingenting.
Erland tänkte och tänkte öfver, hvarför han hade hatat
sin far. I den labyrint at’ minnen, som dagligen vaknade
inom honom, kunde han ej finna reda. Så länge han kunde
minnas tillbaka, hade han hatat fadern. Men hvarifrån kunde
detta bat ha kommit? Eller när Olof Larsson inte var hans
far, kunde det vara möjligt, att ban — sonen — haft som
en känsla af detta och därför hatat honom?
Erland försjönk i grubbel. Allt mer och mer började
han tänka högt om fadern, samtidigt med att ban föraktade
sina medhjälpare och sig själf. Och en tyst ovilja vaknade
inom honom mot denna mor, som födt honom i liderlighet
endast för att få locka honom till ett brott, som skulle
förderfva hela hans lif.
Den svarta handen förföljde honom beständigt. Gick
ban ensam på gården, eller satt han i stugan tillsammans
med de öfriga, kunde ban plötsligt vända sig om och stirra
bakom sig med en blick, hvilken tycktes skåda andar från
afgrunden. Han vred sig oroligt i sömnen, utstötte djupa
suckar och vaknade ofta plötsligt, sittande upprätt i sängen
och mumlande i drömmen obegripliga ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
