Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 106 —
Erland undergick en total förändring genom denna nya
fara, hvilken plötsligt dök upp, liksom när ett moln midt
under stiltje bådar den annalkande stormen. Hans drömmar
och syner upphörde och med dem ångern. Den sjuklighet,
af hvilken han efter det häftiga anfallet visat sig lida, gick
tillbaka på ett par dagar, och hans ansigte återlick sitt
vanliga uttryck af hård kraft, parad med en viss tungsinthet.
Hela den tankegång, hvilken en gång äggat honom till
mordet, återtog sitt välde öfver honom. Han slöt sig öppet och
oförstäldt till de båda andra, och ingen var mera energisk
än ban i löften att neka i det sista om också, Karl Axelsson
skulle bekänna. Han svor öfver, att drängen nu mera var
oåtkomlig, och sade, att ban aldrig borde ha fått lefva. Det
hade just varit lagom, påstod han, om de doppat ner honom
i vaken efter fadern.
En dyster beslutsamhet beherskade honom, och han
lofvade högt och dyrt, att skulle länsman få veta något, inte
skulle det bli genom honom.
Lagens haudhafvare infunno sig emellertid förr, än de
skyldige hade väntat. Två dagar efter det Karl Axelsson
blifvit gripen, inträdde kronofogden i stugan. Karlar stodo
posterade ute på gården, och bela porten fyldes i en
handvändning med människor.
När kronofogden inträdde, satt bela familjen vid
fäll-bordet och åt frukost.
Ingrid och sönerna reste sig samtidigt. De stodo kvar
på sina platser och betraktade den inträdande utan att hälsa.
Ingen gjorde en min af fruktan, deras ansigten uttryckte
antingen liknöjdhet eller förvåning öfver det tidiga besöket.
Erland kastade en blick ut genom fönstret och såg den
nyfikna skara, som fylde porten.
Kronofogden kommer med stort följe, anmärkte ban.
Kronofogden stod midt på golfvet, Han var klädd i
grå kavaj och storstöflar, och ögonen blickade skarpt fram
ur det ungdomliga, slätrakade ansigtet.
— -Jag kommer in ensam, sade han myndigt.
Han lät sina ögon än en gång sväfva från den enes
ansigte till den andres. Därpå sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
