Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röken sakta ringlat upp öfver skorstenen, skulle man hafva
trott, att hon låg död därinne.
I själfva verket var Ingrid död. Ilennes brott hade
omgärdat henne med en mur af enslighet, hvilken afskar
möjligheten för hvarje mänsklig känslas uppvaknande. Denna
ensamhet, i hvilken hon lefde, berodde icke på, att andra
drogo sig undan för henne. Ilade hvarje famn stått henne
öppen, skulle hon ändå ha dragit sig undan i sin ensamhet,
ungefär som ett elakt djur, hvilket stumt gnages af sin egen
ondska. Troligen led hon ej af sin ställning. Människor
af hennes art känna ej på samma sätt som andra. Säkert
är, att tukthuset ej hade förbättrat henne.
En mörk höstafton kom Ingrid gående från staden,
där hon varit för att göra några inköp. En gammal gumma,
som bodde i den närmast belägna byn, hade kommit att
göra henne sällskap. Det var en ensam kvinna, liksom
Ingrid, ett gammalt fattighjon, som bodde i en eländig koja
strax bredvid stora landsvägen.
Att de hade kunnat få sällskap, gick så till, att de
kommo från samma håll och hade samma väg. Ingrid, som
gick fortare, hade gått i fätt gumman, och sedan hade de
en stund gått sida vid sida, utan att säga något. Men i
ren förskräckelse öfver att vara ensam med Ingrid midt ute
på alfvaren, hade gumman börjat tala för att ställa sig in.
Och på så sätt kommo de båda kvinnorna att följas åt.
När de gått en stund, vek Ingrid af på en biväg. Den
andra stannade och såg häpen på henne.
— Går I den vägen? undslapp det henne.
— Den är genare, svarade Ingrid.
Vägen gick öfver samma galgbacke, där Ingrids båda
söner för tio år sedan lidit döden.
De båda kvinnorna gingo tysta framåt, följande ilen
smala stigen, som slingrade sig fram genom alfvarens korta
gräs. Långt bort på slätten lyste stugornas ljus som
tindrande, fallna stjärnor.
Men ju längre dc gingo-, desto hemskare till mods kände
sig den gamla gumman. När hon kom opp på galgbackcn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
